Bref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 24 April. Bedragen — men ändock full at kärlekt Jag är rädd för att det skall gå det danska folket med dess regering, som det gått så mången ungmö: kärleken och hoppet växa ju mera älskaren gör sig ovärdig deraf och dyrkar främmande gudar. Visst är, alt om detta är ett bepröfvadt medel, oemligen att bedraga sin älskade, så är mioistören Hall en sann virtuos i att vinna folkets kärlek. Konungens trontal i onsdags vid riksrådets öppnande var en py sviken förhoppning. Man hade väntat att nu se fallbordadt hvad kungörelsen af den 20 Mars inledde, man hade väntat klart besked om riksrådets framtida förbåtlande till konungarikets och Slesvigs gemensamma angelägenheter, en lag om tuligränsens flyttning m. m., och man fick blott några nya antydningar. Det yttras väl deri, alt det är konungens fasta beslut att häfda sina icke till det tyska törbundet hörande landsdelars oberoende och fria utveckliog; alt hvarje af riksrådet besluten och af konungen stadfäst lag skall sättas i kraft i konungariket och Slesvig, då icke lagen sjelt kräfver att ett dylikt beslat skall tat a3 af den holsteinska ständerförsamlingen; att enahanda skall förhållandet vara med beviljandet af tillskott till normalbudgeten; en och annan lag föreslås väl också, derib:and förat och främst infödingsrätts-lagen, hvilka blott skulle gälla konungariket och Slesvig och såtillvida således äro betecknande prejudikater; men hufvudmassan af sakerna fortlar dock att förblifva sådan, att holsteinarne äro md i gemensamheten, och något klart och otvetydigt ord om att detta icke längre skall ega rum söker man förgäfves. Saken är den, att regeringen alldel s icke önskar något fullständigt frånskiljande, hon önskar just bibel.ålla gemensamhet i flera riktningar, och det tillstånd hon na vill framkalla är blott ett öfvergängstillständ, som kan bana väg för ett frånskiljande, men likväl icke gör ett sådant nöd:ändigt. Regeringen önskar för alla händelser blott ett gradvis skeende frånskiljande, iy kon fruktar att ett plötsligt och fullständigt fråaskiljande af Holstein skall medföra oproportionerligt stora offer åde i politisk och materiel mening. Denna Fegeringens uppfaitning kan skönjas af många ting, men den kan bland annat opkså läsas i ett litet häfte, som för kort tid sedan utkom uader titeln: örelsen, en politisk botragtning af J. H., en bok, hvars signatur och ixbehåll antyda ministeriaiitet al Get renaste vaiten. Saken är också den, attre