Aftonbladet – 29 april 1863, sida 2

STOCKHOLM den 29 April Engolska kabinettets nya not till det ryska rörande Polens sjelfständighet. Vi äro nu i tillfälle att meddela några närmare uppgifter om denna not, som af lemnades i Petersburg efter eamråd med Frankrike och Osterrike, och samtidigt med dessa makters noter. Den motiverar den diplomatiska interventionen medelst de rättigheter och förbindelser som följa nf Wiener-slutakten. Grefve Rnsseils argumentation är, så att säga, kalkerad på den depesch som lord Palmerston, då förste statssekreterare i utrikes departementet, den 13 Mars 1832 aflät till britiska sändebudet i Petersburg, lord Hatersbury. Vid den tiden påstod ryska kabinettet i en depesch af grefve Nesselrode att den seger, som czarens trupper vunnit öfver 1830 års polska uppresning skulle ha öfverlemnat Polen helt och hållet åt sjelfherrskarens godtycke. Lord Palmerston bevisade deren ot i den omförmälta noten att som polackarne ej hade varit med bland undertecknarne af Wiener-slut akten, så stode de deri kontraherade bestämmelserna fast i trots af upp: resningen, hvilken vore ett faktum som icke hade någonting att göra med den gällande kraften at fördrag, afslutade mellan undertecknarne af Wiener-elutakten. Sammalunda sätter sig lord Russells nu aflåtna not. med kraft emot Rysslands an språk ätt Polens affärer ej skulle få anses för annat än en inre angelägenhet. Grefve RusseH--ådagalägger, obestridligt.att denna fråga ärunderkastad hela Europas bedö mande. och: yrkar formligen för storbritanniska regeringen rättighet att nu mellackomma såsom. medlare för att göra ett slut på den fortfarande bedröfliga tlodsutgjutelsen. Noten uppställer för öfrigt inga bestämda fordringar. Den stannar i afseende på det praktiska resultatet vid samma konklusion som de österrikiska och franska noterna, i det den nemligen ifrigt uppmanar den ryska regeringen att vidtaga åtgärder som äro egnade at återförsätta Polen i en ställning, som skänker det en varaklig fred. Den 20 April afgick en kurir från Petersburg med depescher till de ryska sände. buden i Wien, Paris och London. Man har anledning antaga, att dessa depescher innehöllo ryska kabinettets svar på de tre meakternas noter. Sammanstämmande uppgifter från flera håll föranleda oss tro att Ryssland sorgfälligt och slugt undvikit att genom tonen i sitt svar såra de tre makterna, hvilket skulle hafva påskyndat en kris. Ryska kabinettet, kännande sin moaliska och fysiska svaghet, failer undan jr alt vinna tid. Det lofvar att gifva vika för de önskoinger makterna uttryckt, så fort resningen blir undertryckt, så att kejsar Alexander kan göra det utan att kompromettera sin kronas värdighet, och så att hans åtgärder kunna se ut för Europa, och nnerhe, såsom helt och hållet