Aftonbladet – 24 april 1863, sida 3

Biskop Thkomander och teologiska fakulteten i Lund. medan den nyligen skedda tillsättningen af professionen i praktisk teologi vid Lunds universitet ådragit sig en viss uppmärksamhet, hafva vi anselt oss böra taga närmare kännedom af de temligen. vidlyftiga handlipgarne i nämnde befordringsärende. — . Den märkligaste omständigheten dervid är onekligen att biskop Thomander, i ett med stor talang och klarhet affattadt utiåtonde, på det bestämdaste uppträdt mot teologiska kultetens och akademiska konsistoriets enhälligt fattade beslut vid förslagets upprättande till den ifrågavarande professionen. Biskop Thomander, som ann:rs i de aka. demiska befordrings-ärendena följer den grundsatsen att vara fåordig, har ansett sig i detta fall derifrån böra göra ett undantag, emedan han dels sje!f under en följd af år varit professor i praktisk teologi och dels i egenskap af chef för stiftets styrelse får draga den största nyttan af en duvlig proSr i pastoral-teologi och kyrkolagfaren het?. Handlinga:ne gifva också vid hazden, alt det är just i afseende på de begge sökandes lämplighet till den ifrågavarande profe: sionen, som biskop Thomander och konsistorium varit af bestämdt olika åsigter. Efter denna korta ingress öfvergå vi till ett sammanträngdt referat af handlingarne. Till den ledig förklarade professionen i praktisk teologi hade ivå sökande anmält sig: teologi-adjunkten, prosten C. Olbers och teologi-adjunkten, doktor C. W. Skarstedt: begge hade redan tillförne utgifvit flera teologiska afhandlingar, bland hvilka en af hvardera rörande sig inom den praktiska teologiens område; såsom specimen för den sökta professionen hade de dessutom hvardera utgifvit en afnandling, den förre om konfirmand-själavårdent och den gednare om den evangeliska kyrkosången. Hvad om dessa afhandlingar blifvit yttradt, dels i fakulteten, dels i konsistorium, sammanföra vi här: mnot för prosten Olbers afhandling — yttrade man — låg inom ett område af den praktiska. teologi, som hittills ur vetenskaplig synpunkt blifvit föga be arbetadt; författaren hade, med den ovanliga skärpa uti begrepps bestämningen, ai hvilken han är mäktig, både utvisat kasnistikens plats i den praktiska teologiens system och gilvit prof på en vetenskaplig be: handling af den praktiska funktion, med af seende på hvilken man ganska ofta hittills nöjt sig med några pastorala klokhetsreglor. Rörande konfirmand-stadiets egendomliga karakter och den själavård som derunder skall. ega rum, bar afhandlingen vittne om en på klarhet och åskådhghet och af en så hög grad af värma och innerlighet i fram ställningen, att författaren i alla dessa hän. seenden lemnade föga eller intet öfrigt at önska. Mindre lyckligt hade (ensligt prof Flensburgs åsigt) dock afhaadlingens begge sista delar utfallit, särskildt den näst sist: med titel: Om fortskridandet inom konfir mandstadiet. Förf. hade dervid af sin be nägenhet för att under tankens kategori in ordna det praktiskt-religiösa lifvet uti des finaste skiftningar i någon mån mån fört utöfver vetenskapens gränser, så att de reli giösa lifsbilder han tecknat bifvit oklara oci dimmiga, och de föreskrifter han meddela för det verkliga lifvet något mindre använd bara. Afhandlingens grundbas antogsaf el annan ledamot bestå i det slags konstruk tion som sysselsätter sig med fiktioner. Me detta oaktadt ansågs forf. på ett mycket he drande sätt hafva fulltygat till kompetens Försvaret för afhandlingen, hvilket skedd offentligen, utmärkte sig visserligen icke ge nom någon synnerlig hiflighet, men väl 1ö stor fullständighet, kraft och skärpa. Vidare erinrades att prosten Olbers del ända ifrån är 1848 deltagit i prestkandidn ternas praktiska öfningar och å vissa längr tider förestätt den nu sökta professionen, Rörande doktor Skarstedtis profskrift (or den evangeliska kyrkosången) anfördes, a ämnet för densamma redan ganska ofta oc utförligt blifvit behandladt; förf. egde e I mycket fullständig kännedom om den di hörande rika litteraturen. Då likväl enig heten bland kyrkligt sinnade teologer ve någorlunda allmän rörande kyrkosånger I karakter och de fordringar man på densan ma bör ställa, så hade det icke för förfa Ttaren varit lätt att komma till några ny resultater af större betydenbet. Väl had han med stor värma och vältalighet pris den heliga sångens betydelse för det kyr! liga lifvet, men deremot icke med tillräcl lig skärpa och bestämdhet omordat de I plats, so tillkommer densamma i liturgie lavstem. Den n a sången hade behandla