Aftonbladet – 23 april 1863, sida 2

vidare skjuten i bakgtunden, något som räl också varit nödvändigt för att åstadcomtiia den der nödiga gemensamheten i pperationerna. Emellertid tages det för utgjordt att redan dessa fordringar äts of ltför svar beskaffenhet att kunna förinleda något tillmötesgående från Ryssants Bida och det kommer då att på dess svar bero, hvad vändning saken vidare kvot å. Allmänna opinionen härstYdes är också len, att det är alktelös omöjligt att kunna rutse hnruvida frågan blir löst på fredlig rg, och i allmänhet är man böjd för att etvifla det. Pressen sysselsätter sig dock lermed för ögonblicket föga. Man är nemigen lemnpad utan vidare !edning för sina combinationer, tills nägon af de diplomatiska lemarcherna transpirerar, som kan lemna en ny uppränning. Hvad deremot franska oressen för stunden nästan uteslutande sysselsätter sig med, är den af ryska czaren utfärdade amnestien, hvilken ö verallt ei agits med ett välgrundadt misstroende. Från Polen erfar men, utt den ej på insurgenerna utöfvat det ringaste inflytande. De hafva alltför ofta blifvit besvikna, att de skulle tro på czarens nåd, öiven om de nui mera ej vore fast beslutna att fordra något mera än blott nåd, nemligen rötttisa. Af iranska tidningar är det egentligen trenne som i mer eller mindre grad tillägga sagde amnesti någon betydenhet, nemligen La France, La Nation och Le Constitutionnel. De andra se i densamma blott en ny fint Mt locka polackarne i fölian. De tro föga eller intet på uppfyllelsen af amnestien, men äro desto lifligare öfvertygade om den strängaste verkställighet afezarens påbjudna seqvestrering af ell insurgenternas såväl fasta som lösa egendom, hvilken kommer att sträcka sig äfven till värdepapper och således tvifvelsutan återigen skall framkalla nya nesliga brett mot personliga frihetens och familjens helgd, sådana eom så sorgligt utmärkte den barbariska rekryteringen. Dessutom är man temligen öfvertygad, att czaren med den utfärdade amnestien haft ännu en annan ganska klokt beräknad plan, nemligen den att förekomma vestmakternas och Österrikes fordringar på densamma. På så sätt skall nemligen Ryssland ej behöfva erkänna sig huliva bliivif kotadt eller tvingadt till den eftergift, som amnestien kan synas innebära, och vigten af de af nämnde makter gjorda framställningar betydtiet förminskas. Att detta varit hufvudafsigten med den utfärdade amnestien slutar man med visshet deraf, att den trycktes ett par timmar efter att det i Petersburg blifvit bekant att Österrikes och vestmakternas noter voro på vägen dit. Priosen och prinsessen af Wales berättas komma att göra ett besök i Paris och tillbringa sednare hälften af Maj månad å Fontaineblesu. Kejsar Napoleon gjorde sjelt derstädes för några dagar sedan ett besök, i ändamål att anordna deg förberedelser com skola göras för bofvets och de furst liga gästernas visielse der. Prins Napoleon och prinsessan Clotilda resa till Egypten, och mången tror att denna resa är föranledd af någon schism mellan kejsaren och prinsen med anledning af den sednares hetsiga uppträdande i senaten vid debatten om polska frågan. Väl är det sannt, att det bref, som kejsaren skref till mr Billault för att tacka honom för det sätt hvarpå han tolkade kejsarens politik, hvilket bref trycktes i Monitören, hade ett postskriptum, bvilket deremot ej trycktes i Monitören, af innehåll att kejsaren högligen ogillade prinsens utfall mot Billault. Men det torde ej vara skäl att af dylika omständigheter draga några allvarliga slutsatser. De då och då återkommande små misshälligheterna mellan kejsaren och prinsen kunna mycket väl vara helt enkelt små komedier, uppförda för att aflocka publiken ett omdöme. Visst är, alt så betraktas de af många. Att prinsen af sitt lifliga tempement ofta jåter förleda sig att föra ett eilt för öppet språk och måhända en eller annan gäng gå längre än hans kejserliga frände önskar kan väl vara sannt; men igiunden äro de nog temligen ense, och i all synnerhet torde detta vara förhällandet i polska frågan. Prinsens frispråkighet har emellertid denna gång skaffat honom en liten förarglig affär på halsen. Soren till Wielopolski, som prinsen temligen omildt bedömde i sitt tal ioför senaten, har nemligen för dessa förnärmelser mot hans far tillskrifvit honom ett bref, fullt af de plumpaste tillmälen för feghet ce. och utmanat honom på duell. Som man kunde vänta, har prinsen lemnat utmaningen obesvarad, och unga Wielopolski, som berättas ha blifvit hindrad från inträde i Frankrike, uppehåller sig nu i London, der han i sin ordning blifvit utmanad af tverme polackar af emigrationen i Paris, hvilka naturligtvis i allo skrifvit under hvad prinsen yttrat och blifvit ytterst uppretade mot Wielovolski för det skrifsätt denne tillåtit eig i sitt utmaningsbref till prinsen. Den bekante författaren Octave Feuillet var nyligen tagit inträde i franska akade: mien och derefter blifvit presenterad i Tuierierna. Det hörer nemligen till ordninven att enhvar som intagit en plats bland lessa odödliga fyratiot skall omedelbarlisen derpå af sekreteraren presenteras för tatens öfverhufvud, vare sig att detta är ;n kejsare, en konung eller en president. Im Feuillets presentation och samtalet dervid ha diverse tidningar haft att berätta pianta anekdoter. Den mest intressanta af lessa torde vara att kejsaren yttrat till den ye akademisten och den som föreställt hoom för majestätet: Je travaille, messieurs, to me rendre digne de vous! Kejsaren har åledes oförstäldt uppträdt som kandidat ill en af de fyratio fåtöljerna och en del idniogar ha sysselsatt sig med funderingar