Bref från Paris. Den 16 April. Innehåll: Rykten om krig och örlog. — Frankrikes, Englands och QÖsterrikes diplomatiska samstämmighet. — Fraokrikes program i polska frågan. — Franska pressen och polska amnestien. — Prinsens och prinsessans af Wales förestående besök i Fontninebieau. — Prins Napoleons egyptiska resa. — Förbållandet mellan kejsaren och prinsen. — Octave Feuilet I Tuilerierna. — Kejsar Napoleon kandidat till en af de fyratio fåtöljerna. Skulle vi sätta tro till hvarjehanda notiser i österrikiska tidningarne, hvilka äfven leta sig väg till de franska, skulle det nu se mäkta krigiskt ut derhemma iSverge; men som vi icke uti svenska blad märkt någon tillstymmelse till någonting som häntyder på krigiska rustniogar, lemna vi nämnde notiser i sitt värde och taga saken tillsvidare kallt, liksom vi icke synnerligt reflektera j-å uppgiften att Rysslands rustningar skulle gälla Sverge. Man känner ännu alltför litet vidden af de underhandlingar som försiggått och fortfarande pågå mellan England, Frankrike och Österrike, att man på dem skulle kunna basera någon åsigt, och rimligen kan j antagas, alt svenska kabinettet skulle följa en politik, som ej kunde påräkna ett kraftigt understöd af vestmakterna, åtminstone af Frankrike. Emellertid fortlöpa de redan längesedan i gång satta ryktena om föregående underhandlingar från Frankrikes sida med kabinetterna i Turin och Stockholm, och då i dessa möjligen skulle kunna ligga en klav till en brytning mellan Ryssland och Sverge, vet man icke hvad man skall tro eller icke tro, och med otälighet inhemtar man derföre hvarje ny underrättelse hemifrån. Det har nu blifvit ett allmänt kändt och af Monitören härstädes officielt bekräftadt faktum, att England, Frankrike och Österrike äro ense om att gemensamt på diplomatisk väg operera till Polens förmån. Denna gemensamhet är dock ej egnad att ingifva synnerligt förtroende eller desto större förhoppningar, och allmänna öfvertygelsen är alt af densamma ej lärer vara mycket att vänta. Väl äro de tre makterna ense om att något bör och måste göras för Polen, men långtifrån ense om huru långt man derutinnan bör gå. Englands program i det afseendet torde innehållas i lord Russells bekanta not af den 2 Mars och är således vida mindre tillfredsställande än Frankrikes, hvilket i närvarande stund angifves vara: en allmän amnesti, sträckande sig äfven till insurgenternas egendom; national-. representation, samt ett sådant förfarings sätt vid rekryterin.en, att ej nya oroligheer deraf kunna föranledas. Man ser såle-. des, att kejsar Napoleons ursprungliga plan; alt påyrka ett sjeltständigt Polen är tills