Aftonbladet – 17 april 1863, sida 2

varningens ord, på det du.ej genom de ondes list må varda din lycka förlustig. Min son, kom noga ihåg, att förlofnin; icke är detsamma som bröllop. Den bru du tror dig säker om i dag, kan genon svek varda dig beröfvad i morgon. Be til att hon ej varder tagen ifrån dig och lä dig att misstro den, som så innästlade si; hos den aflidne, att han af honom före trädesvis nämndes såsom den Gurli bord skänka sin hand. Jeg säger icke mera, uta: skall vaka och bedja för dig och din and liga frälsning vu och allt framgent, älfver om du alldeles glömmer den, som förbli din broder i Kristi. Grönlund. Om den Jlede frestaren verkligen hade sändt ut en tjensteande för att till full låg uppblåsa den gnista af svartsjuka, som Ste fans samtal med Allon inkastat i has själ skulle han aldrig kunnat lyckats bättre är Grönlund med sitt bref gjorde. Allon föraktade Grönlund såsom en use och låg skrymtare, en sniken och vinnings. lysten menniska; men det oaktadt ut hans insinuationer en afgörande verkan på Ailons ur jemnvigt råkade inre. Orsaken dertill måsie man söka i den omständighaten, att då en menniskas atund och svartsjuka blifvit väckta, erfordras ofantligt litet för att stegra dem. De ovrimligaste beskyllningar blifva då sannolika, de falskaste och osannfärdigaste påståenden trovärdiga och man öfverlåter sig åt allt som gjuter olja på den eld, hvilken brinner inom 083. Lägger man härtill, att Allon alltid bibe hållit en afgöreande tro på Grönlunds skarpa förstånd och förmåga att genomskå: a andra, så finner ran, att ban lätt skulle falla offer för en otillbörlig svartsjuka. Dagen efier förlofningen var hans panna ullen och hans blick röjde allt för tydligt, alt helt andra könslor än fridfulla beherrskade hans själ. Emelian bunom och Gurli föreföll en liten tvist, föranledd ef hennes ljusa: drägt. Allon kunde icke fördraga ljusa kläder.