Aftonbladet – 7 april 1863, sida 3

garos bröllop och Don Juan?, hvilka fina ler emellertid, liksom operorna i sin helhet äro af en helt annan art. Skiljaktigheter ligger icke blott deri, att dåi de sistnämnd: operorna det är männernas flygtighet och obeständighet, som träda i förgrunden, de d mma ect hos den älst värdare delen af v ate som fremhållas ?Cosl fan tutte osia La scuola degli amanti (Så göra de alla eller skola för älskande). men Mozart har äfven följt en helt olika musikalisk behandlingsgrund för dessa operor. Redan i Figaros bröllop? framträda de menskliga passionerna i starkt utpräglade konturer, och i Dun Juan? komma de oss till mötes i hela deras djup, omfattning och mångfald. 1 ?Cosi fan tutte? åter har Mozart kastat öfver dem en visserligen genomskinlig skönhetsslöja, men som på det hela taget mindre förråder än döljer deras skärpa, operans alla personer framträda i den musi kaliska skildringen i så lätta, luftiga gestalter. som voro de ?af strålar väfda och af rosendoft?, hvilket förebygger allt betänksamt reflekterande, likasom man under åhörandet af cet ifrågavarande finalet glömmer att beundra den djupa lärdomen och det rika tematiska arbetet, de kromatiska passagerna och retardationerna i orkestersatserna, för att endast lyssna till de på den lärda grunden likasom yppiga färgglänsande blommor uppspirande tjusande och intagande melodierna. Mil:na Andråe och Fundin, fru Strandberg, hrr Stenhammar, Walin och Behrens utförde finalen på ett ganska vårdadt sätt. Derpå följde Beethovens genialiska och storartade C moll symfoni, tör hvilken mähända ännu bättre tillnamnet at Eroicat lämpar sig än för den, som erhållit detsamma, ty det heroiska elementet ljuder såsom till en stormlöpning i första allegrots trio, framträder med en lugnare kerakter i det herrliga audantet och fortgår ännu ischerzot, med undantag af dess sednare del, som bildar öfvergången till slutsatsen, hvari det ännu förnimmes i ett triumfatoriskt jubel. Hotkapellets särdeles förträffliga utförande af denna symfoni var högeligen berömligt, likasom ätergifvandet af Mendelssohns 1nressanta och effektrika Första Walborgsmessnatt, som för ett par år sedan gals på en af harmoniska sällskapets konserter, såväl hos kör som orkester vittnade om en sorgfällig inöfning. Konserten bevistades af konungen, drottningen, prins Oscar och prinsessan Lovisa. icke biott alla platser i salongen voro uppagna, utan äfven de många sittplatser, som man anbragt å sjelfva teatern voro fullsatta ut åhörare. Le