Aftonbladet – 7 april 1863, sida 3

MUSIE. Den konsert som gafs Påskdagen å kongl. teatern till förmån för hofkapellets pensionskassa, erbjöd åhörarne ett ganska stort musikaliskt intresse. Etter den af W. Sternd.. Bennet komponerade ouvertur, benämnd. Die Najaden, hvari, ibland annat, den förtien3fulla harmoniska behandlingen vittnade om musikalisk smak och god kännedom om orkesterns resurser, uppträdde mll Wilhelmina Neruda i Mendelssohns violinkonsert, i hvars återgifvande den utmärkta konstnärinnans på en gång eleganta, eldiga ochi de minsta detaljer fint nyanserade föredrag torde vara för väl bekant sedan hennes sednaste vistande härstädes, för att behöfva något ytterligare vitsordande, och hvarföre äfven nu egnades henne de lifligaste bifallsyttringar och framropningar. Det derpå följande, a! vexlande ömhet och humor flödande, ensemblestycke, första aktens final ur Mozarts Cosi fen tutte, eger för många musikaliska skönheter af företa rangen, för att icke äfven i konsertform skänka ett högt intresse, ehuru det icke kan ne as alt det innerligt dramatiska lif, som pulserar deri, har oafvisliga anspråk på sceniska accessoirer för att göra sig rätt gällande, isynnerhet bos dem som äro cbekata med hvad situationen innebär. Den temligen lösligt hoptogade handling, som i operan föregår denna scen är i korthet följande. Tvenne unga officerare, Ferrando och Guigliemo, sammanträffa på ett cafe i Neapel med en äldre ungkarl, don Alfonso, och prisa för denne den fasta troheten hos deras älskarinnor, Fiordilidgi och Dorabella, men den gamle ungkarlen på ! står sig i det afseendet vara skeptiker, med töd af erfarenheten, och erbjuder ett vad ör att bevisa sanningen af sin sats, hvarpå äfven de unga männen äro genast färdige att ingå i allsköns trygghet. Under föregifvande af en hastig marschorder till krigs skådeplatsen taga de ett ömt farväl af sina! fästmör, men återkomma snart förklädda till. förnäma albanesare, och göra då sin cour den ene för den andres förlofvade. Första aitacken blir totalt afslagen, men de återkomma ännu en gång, låtsaude hafva intagit förgilt, hvars verkningar redan skenbart förspörjas, hvilken omständighet har en upp mjukande verkan på damsrnas hittills hårda och slutna hbjertan, så att bladet småningom synes vända sig, och en doktor tillkallas, som dock är ingen annan än flickornas af don Alfonso redan förut mutade: och föreslagna kammarjungfru Pespina. Pet är denna sednare så kallade förgiftningsscen med dess många komiska förvecklingar com utgör det dramatiska stoffet för ifrågavarande final, hvars musikaliska förträfflighet utmärkte konstdomare icke tvekat att sätta i jemn-: bredd med de herrliga första finalerna i FPi