Aftonbladet – 4 april 1863, sida 6

hända mitt bjerta för en handelsvara, den du gör med hvad dig lyster? Jag anser dig vara mycket upprörd, min stackars Allont, eade Gurli med kylig röst, eljest skulle du icke tillåta dig detta utbrott utan all anledning. Utan all anledning, inföll Allon bittert: har du glömt huru ditt bref var skrilvet? Visst icke; hvad jag då ekref kände jag äfven. Hör mig, Allon, och bjud till att drypa nägra droppar sansning i din själ. Måhända skall jag aldrig mera komma i den sinnesstämningen att jag fördrager dylika anklagelser, eller med fullkomligt lugn besvarar dem. Mitt sinne är i allmänhet icke tålmodigt. Glöm derför ett ögonblick min biljett och harmen den uppväckt och sätt dig här vid min sida, så skall jag för klara mig. Gurli, det är ej harm jag känt, utan smärta och förtviflan, inföll Allon. Vi ekola ej tvista om ord, utan hålla oss till sakenX, återtog Gurli, denna gånog ej utan en anstrykning af otålighet. Du anser min resa hit såsom något sårande för dig, en lek med din känsla och ett bevis på bristande tillgifvenhet hos mig; ty detta är väl summan af alla de ord du låtit und falla dig. Se här mitt svar: Jag for hit för att få i ensamhet b gråta min enda barndomsvän, Felix! Han, som älskade mig då andra -hatade mig; han, som kallade hjelp, då jag, ett ensamt och förtsifladt barn, dignade at köld och trötthet vid porten till min stjuffaders hem. Allt nog, jag ville ej med min saknud plåga dig, icke i din närhet tänka tillbaka få den tid, då du och jag hyste endast ovävliga och bittra känslor lör hvarandra. Jeg, som håller af dig så ringa, att du tror det jag anser mig lafva köpt diw hjerte, för att efter