Aftonbladet – 4 april 1863, sida 6

Någonting verkligen ovämadt och som synnerhet för Svedenborgarne måste före falla högst öfverraskande, är att em så mystisk författare som Svedenborg skulle kunna jemnlöras äfven med den alltigenom abstrakta och från början till slut euklideiskt demonstrerande Spiroza. Den nordamerikanska adepten har ersellertid anslagit öfver en fje erdedel af sin skrift åt en sådan jemnförelse, och man har svårt att neka att det icke skett med den fullkomligaste framgång. Det är högst märkvärdigt, säger han, ualtt ehuru Svedevborg visar den innerligaste bekantskap med sin tids hela lärdom, han likväl icke en enda gång, så vidt jog nu min nes, gör ens den minsta häntydning på Benedilst Spinoza, denne man, hvilken icke dess mindre försett Svedeuborg med de djupaste i dennes religiösa verk förkunnade och utvecklade principer. Likheten eller snarare identiteten af dessa tvenne mäns läror elier principer, i och för sig ett ganska intressant factum, blir derigenom ännu mera rkvärdig, och sjelfva factum kan ådagagas ur deras arbeten med så mycken ki arbet t, att äfven den ytligaste läsare icke torde kunna undgå alt inse och erkänna det.4 Efter denna inledning följer en hel samling cit:ter ur Svedenborgs och BSpinGzas skrifter, som omisskänligt ådagalögger denha identitet, och tili hvilka vi mäste i isa den som önskar ytterligare upplysniagar härom. Bibel und Josephus, tber Jerusalem und das Heilige Grab, wider Robinson und neuerc Sionspi lger; als ÅAnhang zu Reisen im Morgenlande. Von J. Berggren, Dr der Thecl., vormals Schwed, Legat. pred. in Conslantinopel, jest scit 32 Jahren Land pfarrer und Kapellprediger su Skällwik und S:t Anne im Bisthum van Linköping. Lund, Verlag des Verfassers, Druck der Berlingschen Buchdruckercei, 1862. (XIV och 444 sidor 8:0.) Dr Beragren är inom den etnografiska och geografiska litteraturen känd geuom sina intressanta Resor i Europa och Österländernat (Stockholm 1826 och 1528) och för orientalisterna genom sittlexikogra fiska arbete: Guide Francais: Arabe vulgaire (Upsala 1844). Det vidlyftiga verk han nu utgivit. på ett annat utländskt språk och på eget förieg, vittnar om den snart 73-årige föriatterens outtröttliga nit i sitt kall alt Sransaka ekrifternat, och att offra ieke blott en beundransvärd söda, utan äfven stora kostnader, för att åt en större läsarekrets, än han skulle kunnat pöäsna inom sitt fädernestand, meddela hvad han funnit och att bekräfta det med resultaterna af sina omedelbara forskningar i den märkvärdiga stad han här skildrat. Naturligtvis kuuna några anföranden ur detta, icke blott ty ska, utan till en god del grekiska och latinska verk ej kcmma i fråga i ett svenskt dagblad; men till tjenst för hans embetsbröder och andra forskare meddela vi här en kort anmälan om innehållet. Efter företalet följa 4 särskilda afdelningar, nemligen I (3. 1— 184): om Jerusalems toporafi, grunda: på Flavius Josepbus och den Heliga Skrift? — II (s. 185—270): om tAktheten af Christi nu förevisade dödsställe och graf — III (s. 271 -—386): Ordnade utdrag ur Flavii Josephi skrifter om Judiska fornhäfderna och om Judiska kriget. Desso utdrag äro uteslutande latinska och grekiska, med tyska öfverskrifter angående deras föremål, samt slutligen IV (5. J5S7—444): om SLekditeter i det gamla Jerusalem, omuämnda i Gamia och Nya Testamentet.