Aftonbladet – 2 april 1863, sida 3

har äfven föreslagit utläggande af spår till dessa holmar äfvensom till Ladugårdslandsviken. Men huru långt har frågan om Skeppsoch Kastellholmarnes upplåtande kommit? Då regering och ständer bifallit detsamma på sådana vilkor att de kunna af hurvudstaden antagas och sålunda sammanbindningsbanan ej utgör hinder för hufvudstadens trafik, då kan det blifva tid att tacka för presenten. Någon annan fördel fr hufvudstaden af sammanbindningen hade tal ren icke hört omtalas, än den som anfördes i det numera en förfluten tid tillhörande talet om persontrafik mellan olika stadsdelar och grönsakstransport till torgen. Det vore sannt, att på kartorna blifvit af frih. Ericson utlagda skuggstreck, utmärkande nya kajanläggningar för hamnarnes utvidgning, men det vore väl att märka att kostraderna derför icke ingå i kostnadsförslaget. Man kan t. ex. skapa en ny Skeppsbro längs södra bergen, men det är en affär på en million. Hvem skall betala detta? Staten eiler staden? Stockholm har redan för jernvägsanläggningen uppoffrat vida mer än någon annan stad. Den har för bangården på Fateburn ut: gifvit 150,000 rdr, utom kostnadsfritt upplåtande af stadens mark. Den har för 400.000 rdr inköpt Djurgårdsvarfvet för att ej vara i förlägenhet för plats till jernvåg i händelse sammanbindningen skulle komma till stånd. Talaren ansåg derföre att om rikets ständer lägga sig till med det vatten der Stockholm blifvit af Birger Jarl anlagdt, om de rubba det läge,igenom hvilket Stockholm rott sig upp till hvad denna stad är, då äro de äfven moraliskt och till och med juridiskt pligtige att gifva Stockholm ersättning eller bekosta de nya anläggningar, som derigenem blifva erforderliga, och då kan Stockholm med nöje använda några hundra tusen rdr, som staden nog ändå får vidkännas i sammanhang med anläggningen. Men det duger icke att låta tjusa sig hvarken af det ena snillet eller det anr alaren ansåg sammanbindningsbanan kunna vara för Stockholm önskvärd, men — med vilkor. Grefve Adolf von Rosen talade derefter emot förslaget, vida mer obetingadt än den siste talaren, hvaremot för detsamma yttrade sig rådman Weser professor Malmsten, fabrikörerna J. W. Bergström och J. Bolinder, tör hvilkas yttranden vi dock först i nästa nummer. hinna redogöra. De talare som yttrade sig för, helsades fortfarande med bifall af större delen bland de närvarande, hvaremot vid slutet af grefve Rosens yttrande hördes blandade bifallsrop och hyssningar. Sedan öfverläggningen förklarats slutad framställdes af ordföranden följande proposition : nse de här församlade Stockholms invånare det vara af en stor och öfvervägande fördel för hufvudstaden att vestra stambanan framdrages till en bangård vid Klara sjö, i kufvudsaklig ötverensstämmelse med kvad K. Maj:t uti dess proposition föreslagit? Frågan besvarades med blandade ja och nej, dervid dock ja var vida öfvervägande, så att af svaret på propositionen likasom af hela förhandlingen otvitvelaktigt framgick, att ett långt öfvervägande flertal af de närvarar.de obetingadt understödde frih. Ericsons förslag. v KDE ENTER