Aftonbladet – 2 april 1863, sida 3

motivet ett slags snöplog, medelst hvilken kreatur som befunne sig å banan, sakta skjötos undan, om halfva eller hela vore icke så noga. Att tillämpa samma metod på menniskor fann talaren dock något betänkligt. Vid anförandet af ett exempel från Hamburg hade hr Lallerstedt icke omförmält, att en het strid pågick i Hamburg rörande ämnet, emedan man blifvit varnad af erfarenheten i Berlin, Den omtalade hamburgerbanan funnes dessutom icke ännu och det vore tvifvelaktigt huruvida den komme till stånd. Med den omtalade Kölnerbron förhölle sig så, att Rehnbåtarne gingo under densamma. Talaren uttalade slutligen den åsigt, att de många ändringar, som blifvit gjorda i planen bevisade att den var illa öfvertänkt. en föreslagna bron öfver Riddarfjärden kunde åtminstone talaren ej tillstyrka emedan den skulle upptaga utrymme, som talaren sett upptaget af fartyg. Underrättelser från Köpenhamn gåfvo vi handen att man der öfvergifvit förslaget att föra en bana öfver en trafikerad gata oaktadt redan icke ebetydliga kostnader hade blifvit nedlagda på företaget. Fall hade redan inträffat på de svenska jernvägarne, att banvaktarne vid kors-) vägar försummat öppna grindarne, som blifvit krossade af lokomcetivet. Något menniskolif hade vid dessa tillfällen ej blifvit spildt, men talaren hemställde huru det skulle ha gått om händelsen inträffat i hjertat af en folkrik stad. Försin del ville talaren ej belasta sig med ansvaret att l: ha tillstyrkt den ifrågavarande anläggningen. ; Hr M. Bergman Olson fann frågan fullstän-: digt utredd genom K. M:ts proposition och frih. : Ericsons anförande och trodde, att då det blif-1. j vit visadt att trafiken komme att afbrytas blott två å tre minuter för hvarje bantåg, så kunde invändningar mot företaget blott härröra af begär att se spöken på ljusa dagen. Landet har anspråk på kommunikation genom sin hufvudstad och denna borde ej motsätta sig densamma i , äfven om dermed skulle vara fö. bundna några j; olägenheter. Men nu vore förhållandet lyckligtvis, att landets och hufvudstadens intressen här !! sammanföllo. Redan en blick på åkarkampar-;! nes stretande i de södra backarne vore nog för;j att utdöma bangården vid Fatburn. Att banan borde framföras till sjön vore alltså gifvet, men, vore det väl skäl att stanna der helst då kost-j, naderna att få banorna morr och söderifrån förenade derefter vore så ringa? Att vägra medel till sammanbindningen sedan man bygt jernvägarne, j: vore detsamma som att ej vilja bekosta trapporna : melian våningarne sedan man uppfört ett hus. l: Något uppskof borde ej ifrågakomma, och talaren uppmanade derföre de närvarande att understödja K. Maj:ts proposition, och han hoppades att hufvudstadens representanter skulle i denna fråga stå lika eniga som irepresentationsfrågan. Grosshandlaren Frestadias J:or uttalade sig! äfven med värma för förslaget, hvars fördelar. !1 frondaigen för handelsrörelsen, han ansåg så betydande att kostnaderna i jemförelse dermed j vore att anse såsom obetydliga. Den tvekan, som kunnat förefinnas med afseende på störanI det af trafiken i Stockholms hamn vore genom frih. Ericsons framställningar undanröjd. Sannt vore, att anläggningen vore af större direkt gagn för landet i allmänhet än för hnivudstaden särskildt, men landets förkofran måste dock g alltid återverka på hufvudstaden. I en punkti? delade talaren dock icke frih. Ericsons åsigter; och det vore i fråga om möjligheten att bibehålla nuvarande jernvåg sedan sammanbindningen kommit till stånd. Mot de nya anordnin!1 garne för jernets transporterande och vägning, på ! sätt frih. Ericson antydt, företedde sig det hin-! der, att hvarje ankemmande last var adresserad till en mängd olika mottagare, att hvarje post inneI f hölle en mängd olika stämplar och dimensioner som i måste sorteras och hvar för sig vägas. Men tal. jl hyste inga betänkligheter vid jernvågens flytt-; ning och han sökte genom kalkyler visa öfveri, jåriften i den beräkning, som blifvit uppgjord af en insändare i detta blad öfver de nya kostnader som skulle drabba bruksrörelsen i händelse 1 jernskutorna skulle passera slussen och lägga till j vid en jernvåg på saltsjösidan. Insändaren hade y beräknat denna kostnad till 123,000 rdr, men:) dervid antagit fraktförhöjningen till ungefär ! 4 samma belopp som betalades för hela resan från i I uppstäderna till Stockholm. Tal. beräknade åter den extra kostnaden till blott 24,300 rdr, hvilken I I han ingalunga ansåg atskräckande. Han ön-Ji skade alltså att ständerna skulle behjerta försla-j( get och att hufvudstadens invånare ej skulle se på några mindre olägenheter, som kunde vara förbundna med dess verkställande. (Bifall.) Magister Hedland (från Göteborg) anhöll om ursäkt för det han begärde ordet oaktadt han ej i vore Stockholmsbo; men han vore svensk och ; han betraktade sammanbindningsbanan såsom en i landets angelägenhet, och han ville begagna detta kt tilifälle att, med anledning af en föreställning, Ir som han funnit på ett och annat håll rådande, j uttala, att så-vidt han kunnat utröna vid berö-:; ring med en mängd personeri den ort från hvilken han vore, man i Göteborg alldeles icke betraktade den ifrågavarande anlä gnin en såsom något hufvudstadens intresse. i an hade i orterna med ganska mycken uppmärksamhet följt j diskussionen i detta ämne, och tal. trodde, att;) flertalet der är benäget för den vackra planen. I För sin del hade tal. länge varit en anhängare ; I af densamma och hvad han här hört hade yt-ir terligare stärkt honom i sin åsigt, ty en plan 1 mot hvilken icke kan göras svårare inkast än it sBom här blifvit gjorda af kapten Cronstrand, I hvars förmåga dock vore ganska stor och hvars jgoda vilja icke kunde betviflas, en sådan plan i? vore utan tvifvel ganska förtjenstfull. Hvad hrjl C. anfört om krossade grindar, bevisade att man js här i landet stänger banorna och sålunda följer! ett annat system än der man skjuter undan folk it med lokomotivet. Någon fara för olyckshändelser vore således icke för handen. Måhända kunna j framdeles viadukter eller underjordiska banor blifva behöfliga, men tal. trodde att man j l r ; E öfverlemna deras anläggande åt en ganska aflägsen framtid. Invändningen att man borde ha nägot att sammanbinda innan man anlägger sam manbindningsbanan, fann tal. särdeles svag, då i betraktande tages att äfven denna bana fordrar tid för att fullbordas och att dessförinnan den norra banan efter all anledning blifvit till icke ringa utsträckning fullbordad. Hr Schartan trodde att här 8 fråga om att utröna huru hufvudstadens invånare betraktade den föreliggande planen. Han ville derföre blott i förbigående yttra några ord om densamma ur landets synpunkt. Att sam manbindningen kunde för landet blifva i viss mån nyttig, ville talaren ej bestrida, ehuru han ej kunde rätt fatta hvarifrån den väntade lifliga trafiken skulle komma, då provinserna norr och söder om Mälaren framalstrade enahanda produkter, och man, hvad passageraretrafiken anginge, ej finge förbise att Stockholm vore en ort, som man vanligen icke durkar igenom på samma sätt som man gör igenom Södertelje. Stockholm är icke, och skall efter all anledning icke blifva något Södertelje, och det kan derföre antagas, att af 1000 resande, som hitkomma, stanna de 999 här qvar någon längre eller kortare tid. Talaren kunde derföre icke anse sammanbindningen vara någon så vigtig del af jernbanssystemet som man pästått. Hvad åter vidkomme hufvudstadens ställning till frågan, så vore det naturligtvis af vigt att de hit ledande banorna erhålla väl belägna slutpunkter både för godsoch passageraretrafiken en naturliga genomfartsvägen i Stockholm är -— JA f— entligen vore i mn nn mn ma AM. FA mA Fm AA AA mn