Aftonbladet – 2 april 1863, sida 2

Vill Gurli göra en ridtur? frågade Allon, som kom ut ifrån salen. ?Må göra, det förefaller mig som om du och jag hade något att säga hvarandra.? Hon sprang upp och lade sin hand på Allons axel, tilläggande: t5å blek vännen är. Allons arm låg nu om Gurlis lif och han stammade: När löser Gurli mig ifrån mitt löfte? 4I dag4, hviskade hon och lutade sitt hufvud emot hans skuldra Vid middagsbordet bade Allons ansigte elt uttryck som sqvallrade om all den sällhet hans bröst inrymde. Beata läste i sonens ansigte, alt hon vunnit den lycka hon aktade så ringa, vissheten om Gurlis kärlek; men med den äfven en, som hon satte högst här i verlden, nemligen att komma i besittning af en rikedom, den Beata så många år eftersträfvat. — Beata aktade sig likväl att låta märka något; isynnerhet som det hvilade ett djupt allvar öfver Gurlis drag. Vid första ögonkastet på Allon såg Blom hvem som skulle blifva herre på Birgersborg. Han tänkte dervid med bekymrad min: Jag fruktar alt Gurli nu dragit en lott, som ej har lycka till vinst.? Stefan var ej synlig vid middagsbordet. Walter fick vid åsynen af Allons glädtiga min en mörkare färgton än vanligt och tant Valbarina sade sitt tjag måte säga med en så barsk stämma, att man genast märkte det Allons glädje icke behagade henne. På aftonen skref Beata ett långt bref till Grönlund, af hvilket vi likväl icke med dela mer än följande: