Aftonbladet – 2 april 1863, sida 2

ER Lä d CITEISLVA AVIS CM BRA 0 Utrikes korrespondens, Is. (Från Aftonbladets korrespondent.) nh Perlin den 23 Mars Debatten rörande Polen vid den svenskajle! rikedagen helt nyligen har ätven i Tyskland Htvit läst med stor uppmärksamh Bed la glädje har man åter funnit det lilliga del Ia; tagande som det olyckliga offret för en!pi macchiavellistisk — politik — oafbrutet väcig ker i den höga norden. Erutrikes minister Pp har väl i alseende å de sväfvande underlj; handlingarne uttryckt sig med en förbehållIn samhet, som rättfärdigas af frågans ännu le obeslämda skick; men man vet det oak-!( tadt, att den svenska regeringen står vesta makternas för Polen gynsamma ståndpunkt! a tomligen nära. Vår Kreuz-Zeitungs under-I)q rättelse, att Sverge afböjt att understöda dej engelska föreställningarne i Petersburg, har! visat sig vara alldeles ogrundad. Man har7 godt skäl att antaga, att äfven den svenska !f regeringen skall vid den europeiska gransk-, ning, den polska frågan underkastas och,!å trots insurrektionens nuvarande trångmål,!ls äfven hädanefter kommer att underkastas, !g öra, ett för Polen afgjordt sympatiserandel, språk. oe . . on i Efter milt sednaste bref, hvari jag så ut-Is förligt som möjligt redogjorde för den pol-1. ska debatten i vår kammare, har den oi-1q fentliga debatten såväl inom tidningspressen som 1 de politiska kretsarnes samtal företrädesvis rört de franska, i medlet af Febr. månad till Berlin och Petersburg expedierade depescherna. Hr von Bismarck hade, såsom bekant är, den 18 Feb. i kammaren förklarat, att han ej erhållit några råd af de främmande makterna i afseende å konventionen af den 8 Febr. och ej heller väntade några sådana. Detta påstående vederlades genom de af Monitören offentliggjorda haudlingaroe. Statsanzeiger har sedermera i en mängd halfofficiella communiqus? rörande denna motsägelse och flera andra osanna uppgifter i den ministeriella pressen fört ett krig med de liberala tidningarne, i hvilket det ofticiella bladet bestämdt varit den tappande. Verkliga förhållandet har härefter blifvit klart för hela verlden genom ministern BilJaults tal i franska senatens plenum den 19 Mars. Preussen hade gifvit efter för uatlandets föreställningar, Frankrike och England hade läst texten för hr von Bismarck för konventionens skull, och man fann för godt att stoppa den olycksaliga öfverenskommelsen, såsom den vanligen kallas, i fickan. Inför landet ville man emellertid ej medgifva detta; deraf de otaliga motsägelserna, hvilka just ej stärkt våra officiella meddelandens derförutan problematiska kredit. Offentliggörandet af nyssnämnda franska depxescher har, oberäknadt den dementi, som derigenom gafs hr von Bismarck, äfven haft den verkan, att det ställt den mellan Preussen och Ryssland genom konventionen framkallade spänningen i full dager. kn del af pressen har till och med deraf blifvit föranlåten att tro på krigiska rykten. Kölnische Zeitung såg fransmännen redan vid Rhen och uppskrämde dermed den allmänna meningen. — Dessa farhågor tyckas emellertid, efter allt hvad man inhemtar af vanligen väl underrättade personer, vara öfverdrifna. Kejsar Napoleon hade två syftemål: han vill: först och främst se konI ventionen upphäfd samt för det andra erhålla eftergifter af Ryssland för Polen. Det förra har han, såsom bekant är, uppnätt. Hvilka utsigter bemödandena för det andra syftemålet ba för sig, derom vill jag längre ned yttra nägra ord. Till ett verldskrig tyckes ställningen tillsvidare i alla fall icke gifva anledning. Härom lemnar också BilIlaults tal i senaten intet tvifvel öfrigt. Faran för allvarsamma förvecklingar skulle först åter uppstå om en nordisk koalition, hvartill den lyckligtvis undanröjda Februarikonventionen innehöll fröet, ånyo skulle hota. Men dertill saknas för närvarande all utsigt, För en koalition erfordras tre eller åtminstone två makter; men Ryssland har Idesavuerat Februarikonventionen och med karakteristisk otacksamhet tillskrifvit PreusIsen afslutandet deraf, ty man begriper att Ryssland icke för den polska resningens skull förlorar sina intressen i orienten och sina förhållanden till Frankrike ur ögonsigte. Österrike å sin sida har visserligenicke velat på något bindande sätt förpligta sig i afseende å Frankrike, icke en gångtill ovilkorlig neutralitet. Men ännu mindre skulle man i Wien vilja inlåta sig i en öfverenskommelse med Preussen, hvilken skulle kunna synas riktad mot Frankrike. De preussiska junkrarne måste således nöja sig med en koalition med sig sjelfva, och en sådan blefve näppeligen mycket farlig för verldsfreden. Morning Post för den 19 hade väl också rätt då den sade att frågan ej längre är en preussisk fråga, utan blifvit en rysk, emedan Preussen återgått till neutraliteten. Den diplomatiska verksamheten koncentrerar sig på Petersburg, och för Preussen skulle en fara blott i det fallet ånyo uppstå, att det i det begynnande di plomatiska fälttåget åter inför hela verlden skulle proklamera sin entente cordiale med Ryssland. Man skall här sannolikt vakta sig derför. i Men hvad skall nu Frankrike fordra af Ryssland? Härom lemna de-sednaste från Wien och Paris ingångna underrättelserna cs DM DD a rr Å AVN OÖnrll ora om Bdtur24t frågade Al.