Aftonbladet – 2 april 1863, sida 2

hjertas rikedom att skänka bot, då hade! det blott funnits en jag velat välja, ochi Jenna enda hade varit Allon. Hans och min kärlek hade ej då blifvit ett medel för: befrämjandet af snikenheten hos hans mor, atan en borgen för vår lycka. Såsom den! rika qvinnan åter, är du den marmorstod ät hvilken jag med gåfvan af min hand vill skänka allt mitt guld; fullkomligt förvissad om, att jag dermed ej villfredsställt någons I egennytta eller förverkligat någons vinningsystnad. Jag hade då blifvit bessarad lidandet af den tankenatt kärleken och egennyttan sammansmält till en enda känsla. Då man älskar afskyr man alla andra biintressen.? ?Du älskar således?? i Ja7, svarade Gurli, och mig återstår endast att göra mig fattig för att kunna blifva lycklig. Det är alltså afgjordt att du; ej vill hafva mig.? Om än mitt begär efter rikedom vore; tio gånger så stort som det är, skall mitt högmod cj tillåta mig att för detta pris tillfredsställa det. Jag vill ej hafva en qvinna att lacka för något annat än hennes kärlek.? Se till höger, hviskade Gurli. Nedanför terrassen vid en prunkande och; yrpig rosenbuske stod — Amy. Stefans ögon hade ovilkorligt följt Gurlis anvisning. Han ryckte till då han fick; se den unga flickan och blef först purpur.) röd sedan blek. Han tog ett steg emot henne, men hejdade sig tvärt, lemnade derpå j hastigt terrassen, liksom han haft för afeigt) att fly. Amy tycktes icke ha märkt att någon var der, utan aflägsnade sig efter att ha brutit ett par af de vackraste rosorna. Gurli stirrade efter Stefan och mumlade: Hvad betydde väl bans sinnesrörelse? Skulle......