Aftonbladet – 31 mars 1863, sida 2

dem han skall veta att med en värdig diplomati gifva andra makter tillkänna. Jag är ock förvissad att vår pligt ej går ulöjver gränserna för vår förmöga. Men man måste hasta; blodet rinner i slrömmar, och om I lemnen. Polen ål sig sjelj, skall dt hålla ut striden längre eller Ia. yn Ia! 231 oh FE korlare, men dock säkert duka under; derföre handling, handling ! Hvad prins Napoleon sålunda uttalade är P I ej annat än ett uttryck ef den allmänna o slöd af opinionen och med de renaste ; öionen i ekrike, och säkerligen skola hans ord finna återljud öfverallt i Europa. it emeilertid senaten ej in de i detta fria, öppna språk kan man lätteligen förstå. Den skoningslöshet, med hvilken han behandlade Ryssland, den oförtäcktbet, med hvilken han uttalade sig för krig, voro alltför prononcerade att kunne obetingadt underskrifvas, och mr Billault, som skulle tala i reger ST gens namn, mäste något litet beinnan han uttslade sitt ord i sa. Hans svar blef sålunda uppskjutet till jande dagen; då man fick veta, att reseringen ej kunde annat än intressera sig för Polen, men att det vore farligt, mycket igt för Frankrike att handla på egen band. Polska frågan är, enligt Billaults ord, europeisk?, Frankrike har i den insea speciel politik att föja. Den intresserar och förbinder lika mycket andra europeiska makter som Frankrike, hvilket sed nare ej ensamt kan taga bördan på sig och riskera emot sig en ny koaliion. Frankrike måste sa sig om efter allierade och vara betänkt på nöoiga motvigter för jemnvigtens bevarande. Beträffande i detta afseende de i polska frågan intresserade makter, så iokttager England en försigtighet, lika absolut som dess liberalism; Italien är ännu för ungt, för spädt; Spanien ligger för långt borta och Sverge ligger för nära. Alltså, man bar uttalat sina sympatier för det arma och blödande Polen; detta är rätt och tillbörligt, men också alit hvad man för ögonblicket kan göra. För öfrigt måste man, med fullt förtroende, öfverlemna åt kejsaren att handla som honom godt synes, Detta var nu det regeringens ord i frågan, på hvilket man i vickor väntat, och på det att man skulle vara desto säkrare på att Napoleon tslat genom Billaults mun, har nu Moniteuren publicerat ett bref från kejsaren till Biilauit, i hvilket kejsaren förklarar sig lycklig öfver att hafva i Billault funvit en i hvarje expression så trogen tolk af kejsarens politik, samt att han tillbakavisar hvarje annan tolkning af sina tänkesätt i frågan. I sammanhang härmed bör nämnas, alt la gazette de France, som biitert klan drat Billau!t för det denne i sitt tal berömt en delaf Rysslands förbättringsmesyrer, som dock ej röra polackarne, dem man nedskjutit vid altarena och decimerat genom den ohyggliga rekryteringen , samt låst framskymta en ryssvänlighet desto vidrigare, som den står i strid med allmänna opinionen i Frankrike, hvilken vill krig — att nämnde tidning erhållit en varning. Som jag redan sagt, de sednare dagarnes företeelser hafva således för Polen varit fög ädjande, och mången förhoppning, som fästut sig vid Frankrikes möjliga uppträdande, har fallit bort. Antedningen till franska regeringens så försigtiga hållning antages all männeligen böra sökas i Englands politik, hvilken i polssa frågan med hvarje dag visar sig alltmera krämearaktig och så helt och hållet i strid med den allmänna stämningen i England, att endast Palmerstons inrotade popularitet kan förklara möjligheten af att engelska folket i lugn och stillhet bevittnar Polens dödskamp. 1 den napoleonska dynastiens och det franska folkets intressen får anledningen ej eökas, ty af allt framgår klart, att om Napoleon ansåge sig kunna våga uppträda med en krigisk intervention, ville i i 1 I ; j han det; och det tros allmänneligen att prins Napoleons tal innan det höfis var till sitt innehåll ej fremmande för kejsaren. Huru skulle upptagas utom senaten kan man förstå deraf, att under diskussionen församlades utanför Luxembourg, der senaten har sina sammankomster, en folkmassa, ibland bvilken befunno sig nära 2000 studenter, för att genom lefverop för Polen gifva sina rympatier tillkänna. Också fortfara tidvingarne, naturligtvis dock med ett och annat undantag, att lifligt agitera, och man bar lånatifrån uppgifvit hoppet om ett verksamt understöd åt Polen. In ångna underrättelser om huruledes Preussen brutit mot non-interventionen, genom alt nyligen låta ryska trupper genomtåga landet, för att på beqvämliga punkter inkomma i Polen, begagnas alltjemt som bevis för en hemlig öfverenskommelse mellan Ryssland och Preussen, och, bekräfta sig dessa underrättelser, har Frankrike alltid ett tillfälle öppet att blanda sig i spelet. Diplomatiska underhandlingar fortgå dessutom alltj:mt med Österrike, och man är ännu okunnig om hvad de kunna leda till. Dertill kommer att Ryssland hittills ej visat sig villigt att lyssna till gjorda föreställningar, och att upproret, oaktadt Langiewicz olycka, synes vara långtifrån qvätdt och säledes torde komma att hålla ut tills de diplomatiska underhandlingarne hunnit lemna är: de olika makterna en deciderad operationsbas. LOpinion Nationale, som bekant, prins Napoleons organ, för ännu ett lika förhoppningsfullt språk som förut, och jag kan ej. neka mig att aniöra nägra ord ur dess gårdagsnummer, synmnerligast som dessa veta huru man nu alltjemt har ögonen fästade på den skandinaviska nordev. Efter att hafva , TI om åå