Aftonbladet – 31 mars 1863, sida 2

mig som säger att jag derigenom ekall lyckas.4 Dottern uppgaf ett kort och skärande skratt. CAtt mamma ej vill fatta att dessa papper miste vara förstörda och att du aldrig skall finna dem, är obegripligt. Dock, det är din ensak, jag skall ej blanda mig derut, gör hvad du behagar för din fixa ide; men låt mig vara i tred. tDu vill således icke......... Blifva beröfvad sömn och hvila, nej. Då jag sofver, glömmer jag. Glömskan är min lycka.? Uppoffrandet af denna lycka kan skänka dig en ännu större. cNåväl, när du vunnit den större åt mig, så ryck mig ur sömnens armar, men tilldess beröfva mig icke min sällhet för jägtandet efter en skugga. Amys ton var tröstlös. O, min dotter, utropade modren och kastade sig på kvä för henne. Du måste blifva lycklig, ärad och rik, skulle jag än med våld nödgas rycka ned himlen till dig. O, mitt barn, milt barn. Hon höljde den unga flickans händer med tårar och kyssar, tilldess denna halft otåligt afbröt med de orden: Stig upp min mor, jag afskyr dessa scener at tårar och klagan. Jag har sett nog deref, för att vara trött dervid. Modren reste sig genast, och Amy tillade: Har mamna gjort någon upptäckt på dessa dagar? eNej. Men jag skall närma mig mulatten, ehuru jag fruktar honom. Tyst Amy, hörde du ej något? Amy lutade hufvudet på sned och lyssnade. Derefter reste hon sg upp, sägande: