Aftonbladet – 31 mars 1863, sida 2

Det var en katt eller en råtta; en menniskas steg var det ej. tGodt. Ditt öra, Amy, är säkrare än mitt och derför...... 4Behöfver du det för att lyssna på minsta ljud, då du spionerar på hvad som säges. Ett uppförande som jag finner afskyvärdt mot en qvinna, den vi stå i tacksamhetsförbindelse hos. tAmy, tala ej om tacksamhet, då du nämner henne! utropade modren. Amy gick fram till glasdörrarne åt salen och läste tyst upp dem, utan att modrens utrop gjorde cågot intryck på henne. De gingo bada in i salen och den vägen upp till sina rum i andra våningen. Från den motsatta häcken med den, der de båda qvinnorna varit gömda, hoppade Welter, sedan de voro boria. Hans ögon brunno och han mumlade: Jag misstog mig således icke. Mitt gamla väderkorn förnekar sig ej då det vädrade en fiende. Hvilka gäster har deita obetänksamma barn fört in under sitt tak. Jo, sådana som lura på att kunna göra henne någon skada; men hvilken? Se der hvad jag måste utröna. De skola likväl icke lyckas; ty än lefver Walter för aft vaka. Du hade rätt, du sluga qvivna, att frukta mulatten. Ett närmande oss emellan skalt leda till strid på lif och död — och utan seger för dig. Morgonen derpå stod Gurli framför taflan öfver spiseln i salen, då Stefan kom in. tHvads, utbrast han, jag tror att du nui din tur har börjat betrakta det mystiska fingret? Jag kan icke förstå hvarföre du låtit det här rummet med den der otäcka taflan förblifva i sitt gamla skick. Hade slumpen gjort mig till herre af Birgersborg,