Aftonbladet – 28 mars 1863, sida 3

tidens längtan efter allmänna val kan med skä sägas komma från detta stånd. En ryktbar stats lärds ord 1845 kanna här tillämpas, att en sund representation måste representera andet och foiks Således återstod ej annat än att för det nya för slaget lägga personlighetsprincipen till grund, och det är deona som nu säges vara så lös, att den darrar under foten, fastän sådant icke försports i Holland, Danmark, etc. Hur det blir och hur man gör, så möter klander i detta stånd. Då ville man lemna valrätten i massans händer, nu åter är census för högg ehuru detta snarare borde räknas förslaget ti godor Då topade man om patent-lärdom, nu skriker man att penningen blir dem enda, värde. mätaren på duglighet och förtjenst. Men värst af allt är den otroliga upppgiften att Norge skulle hysa fruktan för ett så radikalt förslag. Detta är omöjligt i ett land, der hvar och en är stämmoberättigad, som har förmögenhet till 300 Rbd. värde, an hyser fruktan för 1:a kammarens bestånd före att landstingen, som skola utse dess ler, äro en obekant storhet, om hvilka mensklig erfarenhet ingenting vet att förvälja. Men det är ej sä. De tillsättas i dessa dagar, der det ej redan skett; och siikert är att bonden lemnar sin röst åt herremannen, om han förtjenar den. Oeh om än bönder väljas, hvad våda ligger väl deri? Ingen bonde vill sitta i företa kammaren, då han Ho får arvode. Huru kan man efter allt detta kalla landstinget obekant? Om man åter, för att lugna sina farhågor, vill se huru det kommer att gestalta He vad mer? Landstingsmannen sitter der i två år, hvarefter haliva antalet försvinner. Hvartill tjenar det att se dess början? Detta är således snarare en förtjenst hos förslaget, då någon brist på lämpliga personer till denna kammare ej lärer kunua yppas i ett land, der eit riddarhus finnes, hvars li möter lära blifva lika redobogne nu sem förr att rkningen mot er skola blifva 5 gå, då de stånd m detta förnämligast angår, icke hörts derötver heklaga sig. I ärendenas behandling har man sett ett af de största skälen mot förslaget; men man förbiser att finansfrågor i andra länder af. göras på två kamrar; här har första kammaren den fördelen att nästan ensam afgöra dem. Hvad angår kyrkans fördelar genom kyrkemöbli de större än nu, då trestånd mot preapets vilja kunna besluta om hvilket kyrkt Erende som helst. Alla möjliga lagparagrafer blifva föröfrigt otillrsekliga, om man ej hyser litet förtroende; och kyrkan, såsom ett samhällets palladium, kan ej Iöpa någon fara, då alla kristna bekännare ega valrätt och valbarhet, så vida ej valmännen sakna allt förstånd. Och skulle än en sekterist komma med, så gör en svala ej någon sommar.4 Kyrkan, d. v. 8 Kristi andeliga rike på jorden siår nog fast, sä ger man, men dess verldsliga förmåner mås! ock betryggas. Presterskapet bör likväl ej envisas att vara qQvar i representationen; om de saknas der, blifva desnog återkallade; men nu as stånden bort, och då måste presterna följa med; tiden är dessutom så förändrad, att ma af öfvertygelse om kyrkans sanna intresse bör gå in derpå. Må vi derföre afgå ur representationen samt lemna äran och bekymren derom åt andra. För min del motser jag med glädje att den dagen skall randas! Biskop Anjou hade ock erfarit opinionens påtryckning, men såsom en maning att moget pröfva förslaget, helst det starka bifallet före dess antagan ie ger anledning till misstankar. Intet af hvad som blifvit sagåt hade ändrat hans i reservationen uttalade öfvertygelse, som talaren derföre vidblef trots den föregående talarens stränga dom. Reservationen medger landets lyckliga utveckling och bevisar att en så brådstörtad förändring ej är af nöden, ehuru vis: erligen en ändring i och för sig behöfves. Presterna måste bort från den politiska vädjobanan, heter det, och reservationen yrkar ej heller ståndsrepresen tationens fortfarande, alldenstund allt menskligt år underkastadt förgängelsens lag; men om man med klokhet vill genomföra ändringen, så tvif lade talaren på rättvisan hos ett förslag, som vill lemna tillträde för några nu orepresenterade, men utesluta andra som hittills egt representationsätt; som på samma gång. det uppfyller nägras nskniogar, väcker missnöje hos andra; som vill rifva ned det gamla bepröfvade goda mot ett oförsökt VO som ej befrämjar utan hämmar framätskridandet. Tafaren tviflade att detta snart blifvande nya skall bättre stå emot en påtryckning. än det gamla, som hägnar den personliga friheten och rättigheterna, samt småningom omärkligen förändrar sig jer efter tidens behof. Den talare som här bäst och fullständigast granskat reservanternas anmärkningar har sagt att första kammarens brist på konservativ karak ter skulle uppvägas af förtroendet, men ctt faktum är dock, att möjiigheten till afsägeke finnes, och dermed är karaktersskillnaden från den m önskan att komma ifrån synt, så visar sig dock en ägenhet att undvika allmänna förtroendeuppdrag, helst am de äro förenade med någon kostnad. Hvem känner ej t. ex. svårighe ten att erhålla jurymiim, då en medborgares ära och frihet äro i frsga. Många talare hafea funnitreservanternas omdöme grundadt om farslagets tillämpning, innan det visat sig om Jandstinget är lämpligt att välja riksdagsman till förata kammaren, och talaren beklagade att det ej hunnit slå nog djupa röuer, innamdess verksambet tages i anspråk för andra än det urspruvgligen afsedda ändamålet; det skulle blifvit långt kraftigare, om det först fått blifva en verklighet i folkets lif. Nu är det fara värdt, att det nya bppdraget skall utöfva inflytande på landstings valen, och man kan ej ans.ara för hvad verkan de partier som troligen snart skola uppstå oc! kämpa om väldet, kunna hafva på kommunal stämman. Valen återkomma ejheller så sällan att dessa farhöägor derföre skulle vara ogrundade. Af landets 24 län. skola 8 välja 7 å9 landstingsmän hvardera, Då skall minst ett val intraff: årligen; af de återstående är det blott 4 som välj mindre än 3, och således skola ejheller der valen förekomma så sällan. M-n har genom hänvisning till de fordna provincialständerna velat bevisa att förslaget hvilar på historisk grund. Men deras tillvaro vederlägger ej reservanternas motsatta påstående. De nuvarande kommunallagarne hafva utgått från sockenstämmorna eller häradsrepresentationen, der aldrig ståndseller klassval egt rum. Lands tingens historia grundar sig ej på provincialstän derna, utan på det intill sednaste :id rådsnde förhållande, att i frågor angäende länens ekonomi, konungens befallningshafvande kallat ombud, utsedda icke genom klassval utan på sec kenstämma. Der provincialständer kommo till. hopa att för en del af landet öfverlägga om riksdagsfrigor, såsom skattebördor c., voro de grundade på riksdagsordningen, men kunde ej Jemföras med en institution som växt upp på förhandenvarande historiska förhållanden. Farhågan att första kammaren skall komma att bestå af Stockholms kapitalister, har man sökt undanrödja genom exempel från andra länder. Men oberäknadt det vanskliga deruti, anmärkes att våra förhållanden ej kunna jemföras med t. ex. Belgien. ett land, som i anseende till sina koncentrerade intressen och ej större än på sin höjd Kopparbergs län jemte ett stycke af Westmåniand, ej kan tjena som exempel. Talaren delade det förtroende man hyste, att insigtslulla män skola finnas beredvillige att göra uppoffringar för det allmänna, emedan sådant är möjligt, men sannolikt icke mer; och man må ej derpå söka uppbygga en statsform som skall vara fast och kunna uppehålla en natio. vid lif, då det en gång gäller. Man kunde cj bifallag förslaget blott på grund af sannolikhet att förmögenheten kan utgöra tillräcklig garanti för första kamma: ren, ej lemna så stor pclitisk makt åt personer om hvilkas bildning man ej vet något med sä kerhet, utan endast att de äro rika Eno statistisk utredning hade derför varit önskvärd, huruvida förmögenheten är så jemnt fördelad i landet, att man kan påräkna goda val af den personalkännedom valmännen sjelfve kunna ega. Hvad angår andra kammaren, är det ledsant att man ej har utredt, om ej ganska mänga nu representerade blifya uteslutna; och då man vill tifva ned det gamla för att utvidga representationsrätt.n, är det betänkligt, om blott en enda nu berättigad utestänges. Man känner ej om i borgareoch bondestånden någon efter det nya förslaget oberättigad finnes der, men säkert är, att så skulle kunna vara fallet. Att 1827 års förordning om hemmansklyfning ej skulle kunna retroaktivt borttaga besutenheten från förut varande mindre hemmansdelar, gäller ej för Kopparbergs. län, der för 20 är sedan funnos besutne bönder på jordlappar med 15 rdr taxerirtgsvärde, af hvilket skäl 1840 års förslag också nedsatte minsta rösträtten till dena summa. Alla stånd äro beredda att göra uppoffringar, heter det, och det är nog godt och bra. I presteståndet finnes ingen som förlorar sin Tepresentationsrätt, och flera nya erhälla den. Ben är ett förslag bilot. kom låter de förmögnare behålla sin rätt, 3