Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 3

häraf får man ej sluta, att regeringen skickat dem eller har vetskap om deras afsändande.4 En annan af samma tidnings korrespondenter tror sig kunna angifva grundlinierna för den politik, franska regeringen för ögonblicket utstakat. Kejsaren vill i denna stund ej bryta med Ryssland, ej ens låta höra en hotelse; han är öfvertygad om att på diplomatisk väg kunna med Ryssland uppgöra ett för Polen gynpsamt arrangemang af den art, att när det öppet framlägges för insurgenterna, dessa skola nedlägga vapen. SAf detta skäl or man här med nöje alt resningen dagligen utbreder sig och blir starkare, hvilket hindrar Ryssland att mot Europas föreställningar väpna sig med hoppet om en skyndsam seger. ENGLAND. En polsk legion håller på att bildas i England. En mängd polackar lära nemligen ha samlats i Woolwich; de bestå till större delen af landsflyktige från olika håll i Europa samt från Amerika. De äro kärnan till en trupp, som inom kort fullständigt utrustad; skall afgå till Polen. Om det stora mötet i Guildhall för polackarne anmärker lord Palmerstons organ Morning Post: 4Det var ett af dess mejestätiska tillkännagifvanden af den allmänne reningen, hvilka tala till Europas öra samt tjena nationer till sporre och konungar till varning. Alla klasser voro representerade. Mötets karakteristiska kännetecken var framför allt en allmän enighet. Genom möten sågaana som dessa låta regeringarne leda sig. Ingen minister skulle våga inkasta sitt land i krig, blott derföre att hans personliga känsla drifver honom dertilly men det är någonting helt annat, om nationen visar er icke oberedvillig lots den kurs, han skall styra. Ingen har uppviglat folkandan mot Ryssland. Ministrarne ha betett sig med moderation och pressen med ovanligt undseende. Men det strider mot den menskliga känslan att lugnt åse, huru ett tappert folk nedgöres, ett folk, som i åratal uthärdat orättvisa, skam och våldsamheter.? POLEN. Langiewiez har såsom österrikisk fånge förts till Krakau. Närmare upplysningar om den batalj, som afgjorde hans öde, föreligga ännu icke; ej heller känner man ännu den verkan underrättelsen derom har utöfvat på resningen i sin helhet. Weaerschaubref af den 18 berätta, att ryssarne då uppkastade fältskansar kring hufvudstaden; bofolkningen trodde på ett angrepp ef insurgentskaror, som stodo öster om staden. Lyceum i Warschau bade stängts, emedan alla lärjungar hade begifvit sig till insurgenterna. Invånarne lemnade sina smycken och sitt silfver till nationalfonden. Till National-Zeitung skrifves från Warschau af samma deg, att insurgentskaror krivgsvärma staden och stundom visa sig utanför portarne af sjelfva förstaden Praga; och ati i Miloswa, 4 mil från Warschau, stå flera tusen insurgenter. Från Podolien äro underrättelserna motsägande ; enligt några äro bönderna bestämdt emot resningen och hindra dess utbredning; i direkta korrespondenser derifrån försäkras deremot, alt redan flera tusen man stå under vapen mot ryssarne, och att alla provinsstadskassor transporterats till Kaminicc. guvernementet Lublin hafva Lewandowski, Lelevel och Zakrzewski förenat sina skaror samt besatt Dubienka och Chelm. I guvernementet Plock stå 6000 man, kommenderade af Taczanowski; till denna-kår hör en välbeväpnad bataljon på 600 man, bland hvilka äro 114 fransmän och omkring 20 sehweizare, Bataljouen är uppsatt och beväpnad på bekostnad af en enskild man, amerikansk medborgare. Det var denna kår, som vid Bonäceck, 3 mil från Konin, besegrade ryssarne den 16 dennes. In annan kär på 2000 man stod den 135 Mars vid Siedz, 8 mil ösier om Kalisch, och hade redan dragit söderut mot Czenstockau. Åfven i Radomsk stod dena 15 en ansenlig polsk skara, som sedan likaledes dragit mot söder. Tidningen La France meddelar, att Jose Curercezakiewiez genom ett i London utfä dadt cirkulär tillkännagifvit, att han är utnämnd till Polens provisoriska regerings representant hos de europeiska makterna. Hans ämningsdekret ör undertecknadt af Lanewiez och kontrasigneradt af diktatorns utses minister. Från insurgentlägret vid Kutno berättas, att Taczanowskis kår räknar 2700 man kavalleri. Deras utrustning är dock för olika, för att sqvadroner skulle kunva bildas af dem, med undantag af 400 man, som på en grefve B—s bekostnad blifvit utrustade, och hvilka nu stå under hans befäl. Detta kavalleri utförde vid ett anfall af ryssarne i djupa led ett allmänt anfall, hvarigenom en rysk infanterikolonn fullkomligt sprängdes. Kärerna vid Kalisch, Dobrodziejow och Nowa-Wsice ha förenat sig med denna kavalleristyrka. Kåren räknar 4000 bönder, hvilka utgöra flertalet. Största delen af officeraroe, isynnerhet vid kavalleriet, äro adelsmän. I Donaufurstendömena lär mycken sympati för den polska insurrektionen visa sig, och den omständigheten att den högst opo puläre furst Kusa ovilkorligt ställer sg på Rysslands sida, bidrager att föröka densamma. Många vallachiska bojarer skola också ha skickat ej alienast penningar, utan ifven hästar och vapen till de polska insurrenterna.