Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 3

uppträdt vid Bengt Falkensterns död, för en frigifven eller friköpt slafvinna från någon af de plantager min styflader ärft efter sin far. Walter ansåg henne vara rubbad till förståndet och försäkrade mig att min styffader omöjligt kunde beskyllas att hafva tillskansat sig sin stora förra: genhet på orätt väg, då ban ärft den efter sin för. CÄrnå: gon crätirådig handling begången4, sade Walter, ei er den blifvit utförd af Bengt Falkensteras fader; men i sådant fall hade väl följderna deraf förr låtit höra af sig än efter Bengts död. Fanns nägra lagliga anspråk på denna rikedom, så var förvissad alt man icke 1-tit Falkenstern i fyratio år ostörd njuta frukterna deraf, menade Walter. cOch han har rätt, inföll Stefan; jag delar verkligen hans tanke. Qvinnan, som uppirädt här, är bestämdt icke klok. Det lönar således icke mödan att vidare spilla ord på henne.t Möjligt, och likväl är det något här inom mig som oupphörligt ropar: var på din Ma Du har ej rättighet att förslösa detta guld. Bästa Gurli, lyssna alärig till fantasiens röst, den kan af ett sandkorn göra ett berg. Då du ej förmår bringa ljus i saken, upphör för all del att grubbla derpå. Stefan steg upp och tillade skämtande: För att förjaga alla ledsamma tanker föreslår jag en promenad. Vill du ej göra ett slag i parken, aftonen är herrlig.4 Han bjöd Gurli armen. När kommer Allon? frågade han, då de gingo genom trädgården. Stefan hade ej ögonen direkt fästade på Gurli, men det oaktadt såg han att hennes kinder purprades då hon svarade: tPingstafton. SIcke förr? Det är hela fjorton dagarne