Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 2

ångra sitt öfvermodiga uppförande emot sina fränder, att så der utan allt afsked lemna em. Mathilda menade, att det ej var något att ångra, och tant Catharina lät tammarne löpa ikring, förklarande i skarp ton, att vår Herre väl aldrig kunde räkna som en synd att man ej gret och gaf hvarandra Judaskyssar till afsked, utan hellre skildes utan dylika ceremonier. Sedan hon sagt detta, körde hon handen ned i sin ena ficka och fiskade upp ett bref. CJag hade så när glömt den här lappen, sade kon och räckte Allon den lilla biljetten. Ett par dagar derefter voro Beata och Allon borta från Birgersborg. Mathilda, Stefan och Blom dröjde qvar. Det var en vecka efter sedan Gurli lempat sitt etolta herresäte, hvars egentliga herre och herrskare Walter nu kunde anses vara. Det hade regnat hela dagen. Walter var på morgonen rest till staden. Blom och Stefan hade efter middagens expedierande vandrat af och an i den gamla salen, samtalande om åtskilliga lärda ämnen. Mathilda Brun sällskapade med tant Cathsarina uppe hos gumman. Mot aftonen slutade regnet, och Blom föreslog Stefan att rida ut; men denne, som saknade lust, blef lemnad allena i salen, Han slog sig ned på en af hörnsofforna och fördjupade sig i läsningen af ett juridiskt arbete. Skymningen inbröt. Han lade ifrån sig boken, och sträckande ut sig i sin fulla längd fästade han blicken på taflan öfver spiseln och försjönk i tankar. En rörelse vid glasdörrarne, som stodo uppslagna åt terrassen, kom honom att se dit. På tröskeln stod en qvinnoskepnad. Hon bliekade omkring sig i rummet, för att upp