Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 2

HSLOUCKROLV den 20 Mars, Bref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 19 Mars. Om H. Exc. Hall skulle vilja upphjelpa sitt genom de sista skriftvexlingarnas of fentliggörande än ytterligare nedsatta goda namn och rykte såsom statsman och politikus med någon hållning, så skulle han företaga sig någonting allvarsamt och afgörande i frånsöndringsväg; ty tiden dertill har aldrig varit lägligare. Månvgen skulle då vara frestad att tro, att han är en af de visaste och mest förutseende politici som funnits, emedan allt skulle få utseende af att vara så förberedt och afpassadt efter hvartannat, så att till och med till alla de europeiska frågorna den polska komme sist och gaf hela verlden tillräckligt att syssla med, hvarigenom vi i fred och ro kunde företaga 0s3 hvad vi ville med våra egna angelägenheter. Men man hyser ingen riktig tro på att ministeren vill handla; ministeren har icke något program; dess förfarande i afseende å grefve Manderstöms råd till frånsöndring har visat, att frånsöndring icke är dess program, oaktadt dess chef vid åtskilliga tillfällen tröstat oss danskar med, att den var det, och slutligen ha de yttranden, hvarmed den holsteinska stränderförsamlingens kommissarie framkommit, varit, såsom hans herres och mästares ord alltid äro, sväfvande och obestämda, så att man af dem icke vågar sluta till något snart och bestämdt uppträdande af regeringen. Åtskilliga rykten ba också varit i omlop om, att riksrådet icke skulle sammankallas i brådhast, oaktadt man måste antaga, att detta vore elt steg, som just stod för dörren. För att gifva folket anledning att å sin sida uttala sig, ha några män i hufvudstaden, redaktör Bille, skolinspektorn Brix, professor Clausen, advokaten Liebe, redaktören Ploug och professor matheseos Steen, inbjudit omkring 50 medborgare, för att med dem öfverenskomma om åtskilliga resolutioner, som skulle kunna framläggas för ett allmänt möte till behandling och lantagande, samt derefter bli antagna på möten öfverallt i landet. Man har också blifvit en3e om dessa resolutioner; de äro tre och innehålla: 1) helstaten är en omöjlighet, 2) den åvägabragta konstitutionella föreningen mellan konungariket och Slesvig kan ej på några vilkor frångås och får ej försvagas genom en längre gående utveckling af Slesvigs provinsiella sjelfständighet samt 3) regeringen uppmanas att framlägga för riksrådet, och detta att fatta beslut, hvilka innehålla bestämda och afgörande steg till Holsteins frånsöndring. Alla danskar kunna väl lätt bli ense härom? Ni tror det; men det förhåller sig tyvärr dock icke så; det finnes ännu verkligen några, de äro få, men de äro icke utan inflytande på sina orter och kretsar, hvilka ännu ha så sangvi niska förhoppningar till framtiden eller en så jernfast kärlek till forntiden, att de ännu icke våga stämpla helstaten såsom en omöjlighet, att de ännu icke äro vissa på, att frånsöndringen är det sista och enda steg till räddning, som öterstår oss, men som tro, ait man blott kan statuera detta så länge Tysklands förhållande till Danmark fortfar att vara sådant det är! Sådana män borde ha en nattmössa på sitt hufvud och sitta hemma i kakelugnsvrån, spinna och sjunga en gammal visa; men de borde ej få låta höra sig i en församling. Och likväl ha inbjudarne obestridli gen haft sådana män att bekämpa, och kanske skall också en enstaka röst från dessa blinda oförbätterliga få ordet på mötet. Detta möte skall hållas i Casino den 28 Mars. Hvad är nu afsigten med att antaga dessa resolutioner? Ja, se det är olyckan, att det derom kan finnas de mest olika åsigter bland inbjudarne, både i den mindre och i den förökade kretsen. Gör man inbjudarne den frågan: Om nu regeringen vägrar att företaga en allmän frånsöndring för närvarande, huru går det då? så skall det svar, man får af inbjudarne, bli mycket olika. Några skola helt säkert säga: ja, då är det omöjligt att en enda dag eller timma längre tro på ministeren; då måste vi se till att störta den, hända hvad som hända vill; men man skall också få det svaret af andra; ja, tror regeringen icke, stt det ännu är tid att frånsöndra i sin helhet, så låt henne frånsöndra styckevis, och skulle ögonblicket ej vara lämpligt för henne nu, så få vi vänta.? Resolutionerna äro en kompromiss mellan åtskilliga grupper, beräknade på att gifva kabinettets frånsöndrinzsmedlemmar ett ryggstöd och de mera rädda medlemmarna en liten vänskaplig puff i ryggen samt slutligen riksrådot en viok om folkets tänkesätt. Den betydelse, man närmast måste lägga deri, är emellertid den, att det är ett steg att väcka de slumrande bland folket ur deras letargiska indifferentism, ruska på de dolska och samla de spridda, och såsom ett sådant steg anser jag det böra med nöje ses, om man också med mången önskat ännu mera bestämdhet i uttalandet och bakom detta kännt en starkare och mera energisk vilja. Hvad regeringen säger om detta steg vet jag ej; non har vänner, som säga, att hvad man ordrar har regeringen redan länge velat; men när man nu fordrar det högljudt, kan regeringen af undseende för Holstein och örbundet icke göra det. Detta sätt att se saken passar onekligen väl ihop med den a Vv AA 0