Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 2

politik, den fina politik, som vill inbilla tyskarne att det är med oändlig suckan och smärta vi anse. oss tvungna att uppgifva helstaten! Regeringen har i år förlorat en af sina inflytelserikaste och klokaste vänner i riks rådet, geheimekonferensrådet Treschow, som är en ansedd man bland de gammalkonservativa, men hvars nationalkänsla tagit iniryck af tyskarnes halstarrighet, och som derföre öfvergifvit de mera försonliga helstatsbröderna och anslutit sig till ministören. Denne iman, som var en af konungen vald medlem, har nedlagt sitt mandat, och ett nytt val förestår således. Man vet icke om regeringen skall välja ett af sina bästa stöd i folkethinget, den ansedde och skicklige ordföranden i sjöoch handelsrätten, justitierådet Klein, eller om valet kanske skall falla på en bonde, en bekant och duglig gårdsegare vid namn Jacobsen. Af landsthiogets medlemmar, hvilka väljas för 8 år, afgår hälften hvart 4:de år. Delta eger rum i år, och befallning har derföre utgått om företagande af val i de afgåendes ställe, hvilket skall ske i Juni månad. Såsom ni torde erinra er, sker valet genom valmän, hvilka utses af dem, som ha rösträtt till folketbinget (sjelfständig, välfrejdad man öfver 30 år). Till landsthinget kunna blott män väljas, som äro öfver 40 år och ha en ren ärlig inkomst af 1200 rbdir, eller som i skalt till stat eller kommun erlagt 200 1ibdlr det sistförflutna året. Våra vetenskaper, som genom professorerna Eschrichts och Hassings död förlorat två högst förljenta män, ha åter lidit en förlust, i det den grundlige vetenskapsmannen professor Kall Rasmussen, anställd såsom registrator vid geheimearkivet, aflidit i en jemförelsevis ung ålder. Han var en af de män som äro andra vetenskapsmän till så oändligt stor nytta, utan att sjulf genom någon synnerlig författareverksamhet ha förväfvat sig elt namn. En grundlig kunskap i fäderneslandets historia och ett förundransvärdt säkert och osvikligt minne voro de företräden, som jemte en personlig älskvärdhet och hjelpsamhet utmärkte honom. Jag omnämnde sist Saxo Politici korta öfversigt öfver Danmarks historia ären 1864—065; det qvicka och satiriekt bely sande angreppet mot ministåren har haft stark afsättning och säkerligen också gjort sin nytta. Den genom sitt uppträdande såsom dansk minister och kommissarie för de bolsteinska ständerna sorgligt bekanta konferensrådet Raaslöff har också utgifvit ett anfall mot ministören, men ej blott mot denna, utan äfven mot språkförhålandena i Slesvig, hvilkas ordnande af Danmark han angriper, men, såsom det vid en flyktig genomläsning vill synas, blott med de vanliga, tillmötesgående skälen. Hans opus heter: Den schlesvigska frågan, en politisk granskning. Då jeg omtalar denna broschyr tillsammans med den ofvannämnda, talar jag om ett förhållande såsom vin till bläck. Hr Raaslöffs angrepp mot regeringen och hennes förhållande i Slesvigs styrelse sammanfaller med de anfall, som försports från de tyska makterna och nyligen blifvit understödda af lord Russell. Han kämpar för språfriheten i Slesvig och för icke-inkorporationen samt begagnar våra fienders argumentationer. Han glömmer, att såsom förhållandena ha utvecklat sig i Slesvig är det nuvarande ordnande: af de blandade språkförhållandena helt enkelt ett nödvärn från dansk sida, och han glömmer, att om man icke vill gifva hvarje särskild liten krets dess prest, skollärare och häradsfogde, så skall det forifara att vara någon språkfrihet för den enskilde. Det är alldeles otroligt, till hvilken öfverdritt man går i afseende å den enskildes rätt, då frågan är om de rättigheter tyskarne i Slesvig borde ha, när man besinnar huru få de äro i jemförelse med hela konungarikets och Slesvigs danska befolkning. Bland nyheter från den estetiska verlden vill jag nämna, att Hostrups pikanta vackra sängspel : ?En natt bland fjelien?, som alårig förr funnit sin kompositör, om söndag skall uppföras med musik af den yngre Hartmann, en son af vår ansedde musikus med detta namn. Att vi nu såsom alltid ha åtskilliga nyfödda eller fill åren mera försigkomna virtuoser, hvilka locka oss med sång och tal, följer af sig sjelf; i går reste Pönitz med sin harpa; derefter kom den lille Joachim-Andersen med sin flöjt; Neru dorna reste, men vi fingo violinisten Prume i deras ställe; vi ha fullvuxna svenska nationalsångare och en icke fullvuxen ungrare, med ett ord sagdt, vi äro utomordentligt väl försedda; jag kan icke påminna mi, att tilloppet någonsin varit rikare. Apropos barnvirtuoserna, så förekom vid den nyligen firade studentkarnevalen en virtuos konsert, der två oerhördt stora ammor, hvardera med två oerhördt etora dibarn i knäet, utförde en barnsång, föratt visa huru tidigt virtuositeten kan utvecklas. Samma virtuoskonsert slutade med en Notturno: som utföres af medlemmar af det kommunala kapellet; det var fyra brandvakter som sjöngo sin svanesång. Familjen Czartoryski. Polska slägten Czartoryski Sanguszko hörer ill Jagellonernas berömda ätt och har till