Aftonbladet – 12 mars 1863, sida 3

polska Intfurgenterna begapgrade tve eggade lien ett högst fruktansvärdt vopen, hvars verkninger mycket likna de afrikanska jägarnes bajoretters TT 1 N T RIHSDAGEE) GÅRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENA. Presteständet. Ekonomiutskottets betänkande r:r 93, föror dande revision af ön gällande Jand-höfdinger Imstruktion, rönte motstånd af biskop Huitman doktor Ijungdahl? prostarue Palmtond och Sonden på ungefär samma skäl, nemligen att man ej bör vidtaga ändringar i gäll nde författningar, utan att trängande skäl dertill äro för handen; att den makt, som nu finnes lagd i landshöfdingens händer, ofta är beböflig, men. aldrig vådligy och att något godtycke ej gerna kan komma ifråga, då en försumlig tjensteman först måste lagligen åtalas, innan ban kan nfis, Om cn landshöfding skulle utan fog rån tjensten skilja en embetsman, kunde han svärligen derför undgå allvarsam näpst. Hvad angår länsmännen, som stå i nära beröring med folket, hvars trefnad oeh välbefinnande i hög zrad beror af länsmannen, ansåg prosten Sonden att just osäkerheten om tjenstens bibehållande bör mana dem att tänka på hvad deras frid tillhörer, att va:a humana och icke agera småtyranner. Doktor Lindgren yttrade, att landshöfdingar ne fingo sin myndighet under förutsättning att deskulle vara förnuftiga varelser, och att detta vore garanti nog att makten ej kunde missbrukas; och doktor Nordlander frågade, hvem som skulle vilja bli landshöfding, om ej hans underordnade vore höfliga. Riksarkivarien Nerdström erinrade att landshöfding, i egenskap af ansvarig chef.för politi-, exekutionsoch uppbörds-arenden, behöfver ega makt öfver sina underordnade embetsmän: att denna blifvit honom tilldelad af samma personer som skrifvit 1731 års lag, och hvilka cj an-? sägo mot denna stridande, att dessa Se nade kunde på vissa vilkor från ut fning af deras tjenst skiljas, remligen då de stode under åtal. Linsman kan ej afsättas utan lagliga former, och han såvä: som andra eger nödiga remedia juris till sitt skydd. För afbjelpande af möjlig okunnighet om dessa, kuvde ett tillägg, behöfvas, dermed vore olägenheterna försvunna, j men landshöfdingen hade ändock sin makt qvar. Yrkade afslag: . Häruti instämde prosten Janzon. För utskottets förslag talade deremot domprosten Ijörling, som ansåg landshöfdingens nu egande makt orimlig. Kyrkoherden Wennerström fann en revision af instruktionen nyttig, erinrade att landskam-; rerare och landssekreterare blifvit suspenderade i utan bevisad brottslighet, och ansåg länsmannen, som efter behag kan afskedas, sämre lotrad än landshöfdingens dräng, som ej kan körss ur tjensten; det borde åtminstone finnas någon appeil, der besvären kunde pröfvas. I samma syftning yttrade sig kyrkoherden Otterström. i Doktor Eandgren ansåg lämpligast att ifrå-) gavarande ämne finge sin plats i den nya straffi lagen; förnekade ej lardshöfdingen rätughet att: i vissa fall suspendera, men ville hafva en all-; män föreskrift om vilkoren och sättet derför. — ! Doktor Almqvist talade jemväl för bifall, och! ansåg landshötdingens makt att afsätta under-! ordnad tjensteman stridande mot 16 regeringsformen. Doktor Thyselius förordade en ändring i de; klandrade punkterna, men ogillade frågan om; revision. i Voteringen utföll, som förut Er nämndt, med: 41 röster för afslag mot 8 för bifall. i L Diskussionen om medicinska frågan öppnades af professor Agardh, som fann deti ganska egendomligt att man, då fråga är oms Carolinska institutet, har så svårt att få reda på hvad det egentligen vill, ty det tyckes, att dö-; ma af befintliga handlingar, byta om tankar fö hvart år. Insitutet, hvars uppgift är att för-; klara en del af den organiska naturen. tyckes: ha tagit till förebild de gamles Frotheus, som ändrade gestalt för hvarje ny besökare. Talaren förondratle sig dememte öfver det anmärk