Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

brikat, af O. Beylich i Kaiserslauten; Förfaringssätt vid tillvärkning utaf valsar, pumpkolfvar och cylindrar af glas; Om det intlytande som vattnets sammansättning har vid dess tekniska användning; re notiser: Om en apparat för upplysning af grufvor med elektriskt ljus, at A. Dumas och Benoit; Färgiryck å ylletyger, at L. Meyer; Komprimerad lult som dritkraft, Enkel inrättoing för smörjande af vagnsaxlar: Om halfstål, af Verdi; Ny tapplagermetali; Om fönsterglaset från Pompeji; Fotografier i natur liga färger; Patentlista — I sammanhang med redogörelsen för mordet på brukspatron Wegelia berättar der i Falun ut: ommande tidningen Dalpilen: Den mördade har en längre tid varit bosatt i vär ort, den han för några år sedan lemnade och afflyttade till Stockholm. Såsom ett bidrag till hans karakteristik kunna vi meddela följan de uppsats, nedskrifven af en högt aktad person, hvilken är en af de få som räknade sig till brukspatron Wegelins umgängesvänner. I granskapet af Falun bodde för en tid se dan en upplyst och aktningsvärd person, som tycktes vilja realisera den iden att vara sitt allt i allom och icke bero af, eller behöfva någon annän menniska. Ehuru en person med myc ken bildning och tillräcklig förmögenhet umgicks han ej med någon, utan lefde på sina rum i en trädgård utanför staden omgitven af sina tal rika böcker, instrumenter och naturaliesamlin gar; terna igenom lyste hans lampa och mot dagningen lade han sig sjelf först att sofva. Sin mat lagade han för det mesta sjelf; den bestod om morgonen af kaffe, om middagen af mjölk, och om aftonen af te. Sin säng bäddade han sjelf, den bestod af en soffa med tagelmadrass och en filt; någon städning eller sopningi rummen kunde aldrig komma i fråga i anseende till de många slags föremål som betäckte alla bord, stolar, kistor, skåp och lådor. Hela taket var fullsatt med bräder hvarpå böcker voro uppIda, väggarne voro beklädda med kartor och ver dörren utsträckte ett par väldiga elghorn sina grenar, hvarpå hatt och utanrock hängdes. I ett rum grinade mot den inkommande en stor mängd djurskallar och uppstoppade ugglor med glasperlor till ögon, i et annat fanns en stor mängd ugnar, retorter och kolfvar, i ett tredje en svarfstol, en hyfvelbänk, en elektricitetsmaskin och en åskledare o. 8. v. En dag såg man honom vandra bland alla dessa samlingar med fingrarna på båda händerna sönderfrätta af vitriololja, som begagnats vid ett förolyckadt kemiskt försök. Motion ute i luften tog han sig ibland, men vandrade då till de aftägsnaste och vildaste trakten i nejden, försedd med en väska, en bössa och en kikare. En dag föll det honom in att göra en resa af 6 mil fågelvägen eller i rak linie till ett ställe. Försedd med en magnetnål och en liten klippare lika envis och ihärdig som han sjelf, bezaf han sig åstad och framkom efter halftannat dygn, då både han och häst trängt igenom skog, mossar, myror och r samt voro knappt igenkänneliga för lera, dy och smuts — men fram kommo de. En hel vinter tillbragte han i de aflägsna ur: skogarne upp emot Norge, jagade björnar, gick på skidor och afmätte trakten sant bodde då dels i en bondstuga, dels i en lada.sg Under tiden var han klädd i en rock med tolf fickor utom ett läderbälte med fickor rundt om lifvet. På våren kom han hem med sina samlingar af skeletter och stenar i flera lass. En egenskap hade han lika med alla lärda stugugrisar (stubengelehrte), den nemligen, att disputera allting och gerna sätta sig på tvären som man säger. Sådana originaler träffar man i Upsala, och isynnerhet i Tyskland samt äro rätt roliga när man kan få upp munnen på dem. För öfrigt var han ej någon misantrop, utan varliberal och ville alla väl, hade alltid trefligt i sällskap med sina idcer och funderingar, ehuru sta dens fruntimmer och kavaljerer inbillade sig att han omöjligen kunde i sin enslighet sysselsätta sig med annat än att — gäspa.