Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

— Från Östersund iJemtlend skrifves den A:e: En i sanning sorglig tilldragelse ha vi denna gång att omtala. Den 21 i förra månaden lemnade handlanden och rådmannen G. Rosendahl hufvudstaden på väg till hemmet i Östersund från en resa till Göteborg. Redan den 25 i samma månad om qvällen hade han uppnått j ä a gränsen, och natten tillbringade han varegården Storkrogen. Den 26 mot afto ankom han hit till staden och möttes å torget af åtskilliga sina vänner, hvilka gl tigt ville helsa honom välkommen; men deras slädje förbyttes hastigt i sorg och ve vid det isande utropet från den skjutsandes läppar: han är död! Detta befanns också ullför sannt; han var död — i åkdonet satt ett lik med hängande hufvud och slocknade ögon. Han lärer redan vid afresen från Stockholm varit vid mindre god helsa. På gästgifvaregården närmast Östersund, Hälle, hade hans helsotillstånd varit så försämradt, att han nätt opp kunnat framställa sin begäran att få häst till staden. Att han då erhöll ett barn, för att skjutsa sig, som till och med skall ha stjelpt med den sjuke, och en utkörd dragare, om hvilkens utbytande mot en bättre och äldre skjutsare det stackars till slut i gråt fallande barnet måste draga försorg, då efter flera timmars förlopp ungefär halfva hållet var qvar; detta klandras mycket och med L Lifvet lärer likväl ännu funnits qvar hos den beklagansvärde sjuklingen då Odensala uppnåddes, men hade här lemmat honom, enligt den skjutsandes berättelse.