Aftonbladet – 6 mars 1863, sida 3

under framhöllos å ömse sidor precis de sammg skäl som så många gånger varit anförda, neml. å ena sidan beqvämligheten af denna penningmätare och å den andra den förmodade faran för metalliska valutans säkerhet afatt på en gång utsvarande silfver i rörelsen. För denna q bifall till utskottets förslag uppdde hr De Mare samt grefvarne E. Sparre, G. H. Hamiiton och M. Hamilton. Den motsatta åsigten, eller nödvändigheten att bortlaga den nu lande folkopinionen, det dessa paj perslappar äro verkligt mynt, förfäktades af många talare, deribland grefve Björn ia, hvilken anförde att ett lands financiella ställning plägar bedömas efter den lägsta sedelvalören, samt att ingen fara vore för den metalliska valutan genom silfrets utsläppande, ty man behöfde ej frukta att invexlingen skulle ske på en gång, och genom upptagande af det snart nödigt blifvande utländska lånet och efter förhoppning goda skördar skulle silfvertillgången — betydligt ökas. De som ttrade sig i denna riktning, voro föröfrigt herr gerhjelm, friherrame ÅA. Stjernstedt och v. Schwerin, grefve Liljeneraniz, hr Mannerskantz, frihertre Tersmeden och hr BR. T. Cederschiöld. Betänkandet afslogs såsom förr redan är nämndt,och revisorernas förslag antogs genom votering, som utföll med 33 ja mot 63 nej.