Aftonbladet – 6 mars 1863, sida 3

STUdU Ut HUNIIUL UVI Vana mv 32 00 FP genom votering, som utföll med 33 ja mot nej. Borgareståndet. Debatt om förändring af den svenska myntfoten. Bankoutskottetts betänkande n:r 25, tillstyrkande en skrifvelse till K. M:t med anhållan, det K. M:t täcktes, låta verkställa en undersökning huruvida en förändring af myntfoten är verkställbar, samt derefter nådigt förslag i ämnet afgifva, föredrogs. Den af hr Björck väckta motionen, som föranledt detta betänkande, innehåller att den franska grammvigten skall utgöra myntvigt, samt att utmyntningen så skall ske, att 1 svensk speciedaler kommer att 1 värde motsvara i det allranärmaste 1:., preussisk Thaler. Vid betänkandet är fogadt en reservation af riksark varien Nordström, som med gillande af betänkandet i öfr:gt vill att deri derjemte skall inflyta att underhandlingar med grannstaterna måtte inledas för tillvägabringande af öfverensstämmelse mellan Sverges och dessa staters myntfot. Betänkandet föranledde en liflig diskussion, under hvilken hrr Renström, Lindström, Wallenberg, Rydin och Murån talade för afslag samt hrr Björck, Lallerstedt, Ekman, Grape, Ljungberg och Hedman för bifall å detsamma. Åtskilliga af dessa talare uppträdde mer än en fång under ditkussionen, och sammanfatia vi här nedan i största korthet på ett ställe en redogörelse för de åsigter, som uttalades vid detta flera gånger förnyade uppträdande. Br Renström uppträdde emo: detta förslag, som han ansåg ingen nytta kunna medföra, om ej den, att banken vunne på allmtinhetens bekostnad. Man afsåge bland annat det mål att vårt mynt skulle kunna komma att cirkulera i utlandet, men efter hvad erfarenheten hade lärt talaren under hans många resor utrikes, så mottages aldrig ett främmande lands mynt derstädes Tull sitt fulla värde. Så skulle det komma att ä med det svenska myntet. Ar meningen att etala de svenska lånen med svenska specier efter 1,, preussisk Thalers värde, så kunde talaren för sin del aldrig tro att ens detta mål kunde uppnås; ty talaren vore öfvertygad om att likasom långifvarne ej voro skyldiga att mottaga liqviden på detta vis, lika litet skulle de kunna förmås att göra detta. Skulle dock nägot så förunderligt inträffa, så vore dock operationen likafullt olycklig, ty banken skulle på så vis ej kunna tillhandahålla allmänheten dess beÅhof af silfverspecier. Dessutom trodde talarem att beslut sådant som detta nödvändigt måste medföra en försämring af vexelkursen och af I myntets värde. Hvad till slant beträftade lämpligheten i öfrigt af en sådan skrifvelse, så kunde dtalaren ej finna annat än att då ständerna nyliIgen genom ett anhat be:lut bestämt sig för att Tingå till K. M:t med en skrifvelse om behöfligheten af ett närmande de skandinaviska länderna emellan i afseende på deras mått-, måloch vigt-system, så skulle en ny sådan, hvilken ensamt afsäge myntet och en förändring deri, som gjorde detsamma likstäldt med det preussiska, taga sig ganska besynnerlig ut. Ar Björck ansåg att betänkandet kanske vore nägot knapphändigt liksom motionen deri nägot knapphändigt refererad. Visste visserligen att olägenheter 1 följd af motionen skulle förekomma, men trodde dock att fördelarne vore öfvervägande. Att emellertid förslaget skulle gå ut på att försämra myntets värde kunde talaren ej medgifva. Förslaget afser att låta slå ett mynt, hvilket ej har så stort värde som det närvarande, men ej ett, hvars nominella värde vore olika med dess verkliga. Detta kunde endast sägas vara en myntförsämring. — Att några olägenheter, i följd af tvenne slags mynt, skulle uppkomma vore visserligen naturligt. Detta räckte dock endast en kortare tid. Förbindelser voro ingångna efter det gamla myntet. Nåväl, de finge inlösas i det nya, men naturligtvis med tillbörligt afseende på skilnaden i värdet mellan dessa begge. Detta vore ej konstigt. Den egentliga olägenheteten skulle förspörjas i detaljnandeln, men äfven denna skulle snart försvinna. Ej vore det åtminstone härföre skäl att bortkasta de stora fördelar, som förslaget medför. Värdemätaren blir lika med -den i de länder, der vi ha vår förnämsta handel och omsättning. Myntet får en fix kurs. Detta är kanske förslagets förnämsta fördel. Vi skulle här hemma kunna komma att röra oss med den prevssiska thalern. Man har sagt att det vore ett fel hos förslaget att antaga den franska grammen till enhet, då man ej ens af vetenskapsmän kan få reda på huru mycket en gramm är. Men man kan i så fall lika mycket tveka om hvad en kölnisk mark är. Grammen vore emellertid allmänt antagen. Vidare skulle införandet af denna förändring bidraga till en större vexeldragning på Sverge. Man vet hurusom man i Tyskland söker förmå Hamburg att antaga den preussiska thalern i st. f. Hamb. mark och otvifvelaktigt måste Hamburg slutligen gifva med sig. Vi skulle genom en sådan förändring hos oss dertill bidraga och derigenom också närma 0ss Hamburg, med hvilken stad vi hafva så många affärsförbindelser. För öfrigt medgaf talaren att det är ganska svårt att både få en lämplig reglering och en lämplig vigt på detta mynt. Hr Lindström ville till en början uttrycka sin förundran öfver det lediga sätt, hvarpå denna sak blifvit i utskottet behandiad. Den upptog i dess plenum knappast 10 minuters tid. falaren kunde icke gilla ifrågavarande förslag. De dermed åsyftade fördelar skulle icke uppnås. Vårt mynt skulle aldrig, oaktadt denna förändring, kunna komma att cirkulera i utlandet. Liksom nu komme det att nedsmältas. Blefve det svenska myntet lika med det preussiska så qvarstode dock alltid olikheten med de öfriga skandinaviska länderna. Franska grammen är I lagd till grund, enligt hr Björcks förslag, men I man kan ej ens af vetenskapsmän få upplysning om hvad en fransk gramm är. Och hvad beträffade den hos K. M:t begärda undersökning, så trodde talaren att en sådan tillhörde utskottet, men ej K. M:t att anställa. l Hr Wallenberg visade genom en enkel beräkning att den föreslagna svenska specien i alla fall icke blir fullt värd 1., preussisk thaler, och då så vore händelsen bortfaller all den fördel man väntade af förslaget, hvilken dock i alla händelser, enligt talarens förmenande, icke kunde bli så stor. Det vore för ingen del önskvärdt att vårt mynt komme att cirkulera i Tyskland. Enda följden blefve att vi således finge betala myntI ningskostnaden för det mynt Tyekland begagnade, När det blefve förslitet hittade det nog hem igen. Att betala vår skuld till utlandet i dermed vore otänkbart. Uti affärsförbindelser i nationerna emellan är det de ädla metallerna, ej det slagna myntet som begagnas vid liqvid. Att förslaget innefattade en myntförsämring vore uppenbart. Att ej heller kursen, så som man tfepeglar, skulle genom förslagets antagande blifva fix, vore talarens öfvertygelse. Kursen beror af handelns ställning och af bankofullmäktiges äflande att städse hålla kursen hög och värdet på riksbankens sedlar lågt, hvarigenom såväl staten som hypoteksföreningarne fingo erlägga högre belopp i räntor på den utländska skulden än som vederborde. Myntenheten kan ej bestämma kursen. Lagarne för kursen vore helt andra. Om ett land konsumerar för myeket af ett annat lands produkter då faller kursen ända tills denna konsumtion upphör. För öfrigt ville talaren lägga vigt derpå att det är den ädla metallen, men ej den preglade som gäller nationerna emellan. Åf en myntenhets förändring fordrade talaren att den skulle motsvara vigtenhetens underafdelningar och ej såsom denna väga 27,77777... grammer, hvilket vore en ovägbar qvantitet; att när förändring gjordes vi skulle derefter erhålla samma mynt och räkna enhet och ej tvenne eller flere; att förändringen skulle vidtagas efter samråd med Norge och Danmark och ej förrän deecsa makter hlifvit tillenarda RDR mm blekt dart ere