Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 2

nya fråu alla minnen befriade boning denne låtit inreda. Allon hade redan första dagen blifvit intagen i Gurli. Liflig, glad, rolig och tillräckligt dristig att aldrig låta Gurlis ord eiler bisarra iofall bringa sig i någon förlägenhet, var han skapad att blilva omtyckt. Han red väl, han var skicklig jägare och, om det fordradegs, vågsam och orädd — allt egenskaper somien sjuttonårig flickas ögon utgöra stora förtjenster. Gurli blef också lika road af hans sällskap som hon i barnaåren funnit nöje i att r.tas med honom. De talade också aldrig om det förflutna. Bäda tycktes hafva glömt de mindre behagliga minnen som dermed voro förknippade. I När Bruns reste, följde Stefan dem till Göteborg, derifrån de skulle afgå med ångbåten, och då han ensam återkom var han föga böjd för att deltaga i alla de förlustelser, utfärder, besök hos grannarne och små tillställningar på Birgersborg, hvilka af Alloa arrangerades. Han drog sig tillbaka för sig sjelf, men utan alt derför få vara i fred, ty Gurli hade en oemotståndlig lust att plåga honom, genom att ständigt sätta honom i förlägenhet; något som var ganska lätt, och hvilket alltid roade Gurli, så att hon af hjertans grund gjorde sig lustig 1å hans bekostnad. Ea dag skickade Falkenstern bud efter Stefan. Her da last att göra en promenad i mitt sällskap?? frågade Falkenstern tvärt. Stefan rodnade, såg ryskgt tafatt och förlägen ut. Han besvarade naturligtvis frågan jakande. Hela början af promenaden gjordes under en Ömsesidig tystoad. När de voro på hemvägen började Falkenstern tala om det maeriella framåtskridandet; och under det han alade lyckades det Stefan attöfvervinna sin olyghet, så att han icke allenast kunde fort