Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 2

Hennes man var befälhafvare på ett stort amerikanskt kofferdifartyg, som låg och lossade i Stockholm. Brun och hon skulle derföre gästa på Birgersborg blott en vecka, och icke underligt då om föräldrarne under dessa dagar uteslutande sysselsatte sig med sonen. Stefan var äfven angelägen om att hvarje ögonblick vara med dem. Beröriagen emellan honom och Gurli blef således i början ganska obetyd ig. Gurli var i första rummet road af magister Blom. Med honom och Allon företog hon lårga promenader både till fots och häst. Hela timmar kunde hon med spändt intresse lyssna till Bloms alltid lärorika samtal, glömmande allt annat för att höra dem. Elisabeth följde Gurli med uppmärksamhet. Hon hade blifvit mera glädtig och föreföll mindre kall och orolig. Gurli skrattade ofta och hjertligt, icke hånande och gäckande som förr. Bloms skämt med henne upptog och besvarade hon med en fyndighet som var öfverraskande och alldeles ny. Ehuru skerpsinnig qvinna Elisabeth var, kunde hon icke utletia rätta orsaken till denna vändning i Gurlis lynne; och detta var förlätligt, emedan hon sväfvade i okunnighet om det bref Falkenstern lemnat ben ne ifrån modren, Hon ansåg derföre Gurlis gladare sinnesstämning såsom en följd uf det inflytande förströelsen och afbrottet ifrån hennes enformiga lif åstadkom. Vi kunna emellertid upplysa om att den helt och hållet härrörde trån Annas bref. Falkenstern hade redan andra dagen af! sitt vistande på Birgersborg flyttat ned iden under hans frånvaro nyuppbyggda och iaredda paviljongen. Han var aldrig synlig ibland de öfriga, annat än om middagarne, atan lefde helt och hållet isolerad. Den enda som någon gång följde honom på hans promenader eller kallades till honom var Walter; eljest var han för sig sjelf i den