Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 3

lig vind ligger på, icke är någon lätt sek eller gjordt på några ögonblick och utan äfventyr då skutan saknar fart ). Hon befinper sig inne emellan bron och elussen; men huru kommer hon vidare? Har hen sluppit fram genom brons nordliga öppning), samt skepparen skall lägga till vid Kött-torget eller Flugmötet, så gör det välan. Han torde då kunna föra en ända i land eller ombord på annan vid kajen liggende skuta samt på sådant sätt hela sig intill bron. Men skepparen har jernlast och skall genom slussen, och på köpet har han nödgats gå igenom jernvägsbron under södra landet. Iluru reder han sig då? Han kan icke sätta till segel, ty på alla håll ligga farlyg i vägen; han kan icke heller bogsera sig fram med rodd, ty ekutan styr icke vid sådan sakta fart, och han skulle i hvart ögonblick äfvenlyra alt lägga ombord med de anära, hvaraf åtskilliga likaledes torde vara i rörelse för att komma åt eamma eller motsatt led. Skepparen har verkligen roligt, och hvad det går fort sen! Blåser det dert Il dugtigt emot eller från sidan, eller är det stark uppsjö, så att strömmen går härdt inåt Mälaren, så har han riktigt muntert. För att komma ned till slussen nödgas han måhända anlita ångbåt för bogsering, eller lägga sig för ankar att afbida förändring i vinden och rymligare vatten, hvarpå han torde få vänta länge nog, likasom sedermera på att komma i tur för genomgående af slussen, Ssmma äfventyr har han ock då han kommit igenom den, ty lika trängsel, ja ännu större, möter honom nedanför slussen som ofvan den; och alldeles lika blir förhållandet när han skall tillbaka. På Mälaresidan gå: det ändå an i det fall, att afståndet meilan bron och slussen icke är särdeles stort; men på Saltejösidan blir det nästan en nödvändighet att avvända bogsering medelst ångbåt, ätminstone en del at vägen till eller från Djurgårdsvarfvet, jernvågen skulle vi säga, hvilket ailt naturligtvis ökar kostnaden för varuägaren samt i och med detsamma fördyrar varan för den inhemske förbrukaren, på eamma gång det minskar förtjensten för tillverkaren å allt som går utrikes, der priset är enabanda, hvilka och huru stora omkos:nader än må drabba varen här hemma. Detta är sammanbindnivgsbonans verkan på trafiken till sjös 77), och det är fara värdt, att gatutrafiken inom staden skulle komma att genom henne lida föga mindre olägenhet. Att fullständigt bedöma förhållandet härutinnen är, vid den oklara, från motsägelser icke fria framställning af planen för nämnda bana, som jerpvägskomitns betänkande innehåller, icke lätt, men vi skola dock föka att komma på det rena dermed. ) Hvarje sjöman vet, att så kunna förhållanderna vara, att man med en större, djupt nedlastrd skuta kan få ligga i ett sådant hål hela timmen och deröfyer. Huru ginge det då med bantåget och dess passerande; och huru många fartyg skulle då komma igenom på dagen ? 8) Den aföfverste Ericson uppgjorda ritning utvisar väl allenast en svängbro tör fartygs genomsläppning. och denna vid södra ändan af bron, men på jernvägskomitens ord, att art jernvägsbrons 7 hvalf blifva två försedda med svängbroar, hafva vi antagit att en sådan svängbre skulle vara ämnad att anbringas äfven i andra eller norra ändan af den föreslagna bron öfver Riddarfjärden. s4) Jernvägskormiten yttrar i detta ämne : Det hinder, som af broanläggningarne befaras för sjöfarten, är visserligen icke utan all betydelse, egentligen dock endast hvad angår bron frän jernvågen öfver Riddarfjärden. Denna b:o kommer dock att, enligt förslaget, erhålla 7 hvalf, under hvilka omastade farkoster alltid kunna passera, och af dessa hvalf blifva två fö.sedda med svängbroar för seglande och större fartyg. Då det ojemförligt största antalet af dessa fartvg tillika skall patsera ån närbelägna slussen, och för denna passage åtgår mångdubbelt längre tid än för genomgåendet af någondera af de två broöppningarne, samt fartygen, ehvad de skola passera slu-gen eller stanna vid kajerna emellan denna och jernvägsbron, alltid måste i god tid dessft nan sakta sin fart och iakttaga nödiga fö tighelsmått emot påstötningar, irskränka sig i sjelfva verket de befarade hindren för sjöfarten till5, högst 10 minuters tidsförlust för hvarje sädant fartyg (1). Vådan af påstötningar, i följd af vestliga stormar från den jemföre!sevis lilla Riddarfjärden, synes dessutom föga förändras genom broanläggning på ett parhundra alnars afstånd från de församma fjärd och stormar blottställda kajoch Lrobyggnaderna vid Carl Johans torg. Skulle det emeilertid, i följd af jernvägsbrons anläggning, finnas behötligt art till yttermera säkerhet betrygga sjöfarten genom några nya i andra hamnar vån liga hjelpmedel, så lärer kostnaden derför vara af ringa betydelse i förhållande till sammanbindningsbanans nytta. (Jemför sidan 95 af det tryckta betänkandet.) Till Redaktionen af Aftonbladet! ms