Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Beträffande den i onsdags omförmälda fosforescens af Göteborgs eliter salisjötisk torde den upplysning böra lempas, att älven våra här förekommande fisksorier, såsom gäddan, strömming, Iysa i mörkret redan på tredje dagen efter fiskens död — ett förhållande, som för husmödrar och kökeor ingalunda Jä. rer vara obekant, men icke föranleder lukt eller sammanhänger med en sådan för 1 ng utaf fisken, att den icke kan ganska väl förtäras. Såsom bekant dör saltsjölisken mycket snart efter dess upptagande ur sjön, och det torde sålunda vera att förvänta, att en stor del af den här utbjudna fisken fosforescerar. Det vore derföre för en torghandel af så stor utsträckning och betydelse som den med Göteborgstisk synnerligen vådligt, om polismyndigheten skulle begagna sig ef fosforescensen såsom ett tecken för fiskens konfiskation eller om detta tecken skulle föranleda hushållen att inställa förbrukningen. Vore någon fara härmed förhanden, hade väl talrika sjukdomsfall yppat sig icke mindre här än längs efter hela linen af vestra stambanan, eller ock Göteborgs läkarekår varnat sin klientel. Intetdera lärer ha inträffat. Ämnet är emellertid af för stor både eanitär och statsekonomisk vigt för att icke af vederbörande närmare undersökas och unde sökningens reeultater inför allmänheten framläggas. Exempelvis får nämnas ait på en enda dag hitkommit något öfver 180 centaer fisk från Göteborg. Det lärer vara ett fysiologiskt faktum att de uti magsäcken inbragta animaliska iödoämnenas börjande förruttnelseprocess genast afbrytes genom den kemiska inverkan af magsäckens afsöndring, hvarefier matsmältningen i vanlig ordning försiggår; men alt förruttnade animaliska ämnens inkommande i organismen och blodet på annan väg, nemligen genom sår på huden elier slemhinnan kan medföra blodets förgiftning och svår eller lifsfarlig sjuklom. Om vi lemna åsido det uti skämd korf, skinka eller ost ar författarne omnämnda gilt, så visar erfarenheten att u:i en börjande. förruttnelse stadda onimaliska födoämnen, utan olägenhet kunna förtäras, hvilket åtminstone är händelsen med vildt och äfven annat kött. — Kokkonsten begagnar sig äfven af en börjande f rrutinelse för att få köttäbern mörare eller ästadkomma en s. k. fheut gour. Kö tet sllas då med det facilare nawnet aa dock i sjelfva verket stadt uti bor förruttnelse. Ar emellertid denna för långt framskriaen eller de skämda födosmnena förtäras i för stor mävgd, så lider väl intet tvifvel att magbes ärligheter blifva följden; men en så förekämd vara kan väl ej gerna