Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 3

DV RA SV VV op VERINATY MMMT8 SPRAK rande beskattuing uppgå till ett årligt be lopp af rdr 123.500 rmt ). Vore svensken icke Cen trög nation, full af hetsigheter?, skulle man med skäl förundra gig, att bruksintresset icke är så pass vaket, att ifrån dess sida en protest häremot blifvit inlagd, eller attsådanticke skett ifrån ej blott alla inom Stockholms stad och omgilvande landsort, som handla med eller arbeta i metaller, utan ock hela menigheten, som i sista hand fär såsom konsument betala fielerna. Den andra och ej mindre olägenheten4 af semmanbindningsbanan är dess förderflighet jör den inre sjöfarten på Stockholm och dess hinderlighet för trafiken i staden. I följd af stigande folkmängd somt mer och mer utveckladt näringelif måste en med hvarje år växande mängd varor ingå i bandeln. Tillförseln hit till hufvudstaden måste ock ökas i samma förhållande; och då sjövägen alltid är den billigaste, skola varörna till den största mängden alltid hitkomma på denna väg. Naturen har på Mälaresidan, genom att de södra bergen stupa brant i vattnet, endast vid stranden af sjelfva den äldsta staden samt invid KungsMoo ev ke I EP MI, hoimslandet ända ned till Rosenbad, på norra sidan af Riddarfjärden, beredt fertygen några beqväma tilläggningsplatser för lossning och lastning; till följd hvaraf också omkring och iuvid dessa mäste uppstå en mer och mer sig ökande trängsel. Att detta måste särdeles blifva händelsen vid hamnplatserna i sjelfva staden inom broarne, lig: ger i sakens natur, då handeln har här sin egentliga medelpunkt. Också hafva under sednare åren nästan alltid under seglations tiden ett antal fartyg legat på svaj utanföre i afvaktan af tilliälle att komma intill brourge. Skulle nu sammanbindningsbanan komma till stånd, så ej blott inkräktades af henne en del af utrymmet, utan ock af skars eamt instängdes mer än två tredjedelar af hela hamnsträckan, så -att intet fartyg der komme intill kajen utan att gå igenom jernvägsbron. Och hvad blefve följden deraf? Jo, först och främst måste far tygen, då de komma från Mälaresidan, berga seglen och ankra så långt ifrån bron, att de icke utsätta sig för att törna mot henne; och ligger der redan förut en hop andra, så kan ankarplsteen komma att bli temligen sflägset derifrån. Vidare så de ej lägga -ig midt för någondera broöpppingen, för att icke vara i vägen för dem, som irån andra sidan skola ut och ömra sig upp åt Mälaren ; hvilket sammanlagdt gör, att, när deras tur kommer att slippa igenom bron, de hafva betydlig svårighet och behöfva mycken tid för att angöra öppningen och komma klara igenom den. Huru länge de få ligga ceh vänta derpå, beror af bantågen jemte märgden ef fertyg, som trängas om att slippa fram; oca att detta mången gång torde bli länge nog, kan men sluta af följande förhållanden. Under de sednaste fem åren har antalet af farkoster, däckade och öppna. Ivilka genomgålt härvarande sluss, utgjort per medium rågot öf ver 7,400. Under samma tid hafva från Nälaren till jernvågen inkommit och lossat i medeltal 640 fartyg årligen, hvilka, antingen jervågen blefve qvar eller flyttades, mäste igenom jernvägsbron fram och åter, hvilket motsvarar 1280 fartyg med enkel gnomgånpg. Huru många som årligen legat til: vid Flugmötet och Kornhamn äro vi för närvarande ej i stånd att uppgifva; men det stannar säkerligen under det verkliga, om vi antaga hela massan af fartyg. som skule igenom jernvägsbron, till 10,060 stycken om äret. I medeltal har under en mängd ef år segelfarten å Mälaren öppnats omkring den 24 April, och den kan icke räknas vara öppen mera än 6 måneder af året. Fördelar man således 10,000 på 180 dagar, så får man 55 fartyg, som dagligen skola igenom bron. Man skulle väl tycka, att med två broöppningar detta icze har synnerlig svårighet; men nu kom ma bantågen, och de taga i främsta rummet ut sin rätt. Huru går det då? Jernvägskomiten antager ett tåg i timmen. Frih. Ericson ser i sin lifliga inbillning ett sådant hvar tionde minut. 1 detta sednare fall är det påtagligt, att intel enda fartyg slupp2 igenom bron, så läng dagen är; och då man redan i nästkommande Maj är betänkt på alt anordna jemväl nattåg, ser det betänkligt ut med passagen för fartygen äfven på natten. I och dermed vore det rent af slut med zil segelfart mellan Mälaren och Salt sjön. Stockholms sluss — detta monument af hih. Ericsons skicklighet såsom kanal byggare kunde gerna fyilas igen, så vida strandegarne vid Mälaren ej protesterade deremot af fruktan för öfversvämningar; och Stockholms kommun finge vara betänkt på anskaffande af tjenligare plats för sin jernoch metallvåg?, kanske vid -— Södertelje. Stannade det åter vid blott ett tåg i tummen, så blefve visserligen sjötreafiken innanför bron icke alldeles tillintetgjord; men att den skulle lida ganska svårt hinder och uppehåll, är ögonskenligt, och att tid är pengar, skulle nog vearuegarne få kännas vid samt konsumenten i sista hund genom siegrade pris på alia de artiklar, hvilka voro underkastade detta inflytande af den beprisade sammanbindningsbanan. Oundvikligt vore ock, att å ömse sidor om bron en samling af fartyg alltid skulle blifva liggande i afvaktan at genomsläppning ; och ängbätsstrafiken vid Riddarholmen — Flugmötet och Kornhamn är ej att tala om — skuile deraf ofta lida hinder vid tilläggning och utgående. Men för att riktigt bedöma förhållandet, är det n digt att följa våra Mälareskeppare till slut genom de vidrigheter. som jernvägsbron och metallvågens flyttning tillskynda dem. Skutan har lyckligt och väl kommit igenom bron, hvilket dock, om hård nord2) En svår läst -— 5760 I -— 57 ctr 60 HT. x) Under de sednaste fem åren hafva i medeltal 610 fartyg om året lessat här vid vågen; och af kommerskollegii sista berättelse öfver vår ivrikes sjöfart, synes, att de fartyg, hvarmed sjöfart idkasiA boga, Köpi Westerås FL Mm oo hv rm mm Am KK mm EAA 0 — KV fr— br Au ÅR pör -— —-R RO AK