Aftonbladet – 24 februari 1863, sida 2

Åfven i Frankrike och Ervgland är stämningen mot Preussen, med anledniog af konvenlionen, allt annat än gynnsam. I Paris uttala sig till och med de halfofficiella bladen i en mycket skarp ton emot Bismarckska ministåren och taga öppet parti för Polen. I England äro alla ense om att fördöma kabinetlet i Berlin, tories lika välsom Whigs, de radikala så väl som Marccheste:ekolan. Times ger luft åt dessa känslor uti en artikel, ur hvilken vi meddela följande utdrag: tRegenter ha ofta lyckats afvända sina undersåters tankar från den inhemska usla styrelsen genom att blända dem med glansen af något utländskt företag. Detta är ett gammalt regeringskonstgrepp, men det erfordrar för utförandet en duglig monark med kraftig vilja, en rivaliserande nation, med hvilken ett krig skulle vara populärt, och en tro bland folket, att det kommer att utföra något, som skall göra det ryktbart och beundradt. Då detta är vilkoren för att en sådan plan skall kunna lyckas, tro vi ej att konung Wilhelm I af Preussen skall afvända aina undersåters uppmärksamhet från hans brott mot konstitutionen genom att inveckla dem i ett krig till den polska resningens gqvälvande. Såsom våra läsare veta, undertecknades konventionen mellan Preussen och Ryssland rörande den polska insurrektionen för några dagar sedan. Uppmuntrad af de rojalistiska deputationernss loftal och triumferande öfver sitt mästerliga svar till sin representantkammare, tar konungen verkligen