Aftonbladet – 24 februari 1863, sida 2

let ryska riket under sitt beskydd. Han inarer samma ställning till de revolutionära ,olackarne som kejsar Nikolaus intog till ingrarn2 under denna potentats storhets dasar. Hvilken lysande lott att låta ewt kejerligt hus, som i så lång tid berömt sig af ut gifva, men ej taga emot ynnestbevis, stå förbindelse hos sig. Romanoffska huset inderstöder legitimiteten, men konung Wilrelm I undersiöder romanoffska huset. Låt lerföre revolutionens vänner i hela verlden larra. Låt de uppstudsiga polackarne öf vergifva sina kanoner och positioner och öfverlemna sig på gunst och nåd åt den falerliga styrelse, hvars krigsijenst de ej förstått uppskatta äran af, ty konungen af Preussen, som trotsar majoriteten inom sin egen representation, vill visa sina grannar huru man skall bete sig med insubordinaon inom deras gränser. Om Ryssland ej can hålla sina revolutionära undersåter i tyseln, så må det taga sin tillflykt till konung Wilhelm, och hans mäktiga arm skall rädda det. När Polen är lugnadtt och dess oroliga söner fått tåga bort till kejsarrikets yttersta gränser under de ryska bajonetternas bevakning, skall denna läxa ej vå förlorad för de liberela i Berlin. De skola lära sig inse, att det är att sätta sig upp mot den makt, som himmelen ställt öfver dem. Exemplet af en legitim regent, som så ädelt bjelper sin broder att krossa uppresningen, skall för alltid injaga skräck i demagogernas själar. Det finnes blott ett hinder för utförandet af denna anmärkningsvärda plan, och det är det preussiska folket sjelit. Konungen af Preussen har skyndat att med ryska kejsaren afsluta en konvention, hvars ändamål är alt hjelpa honom att ännu en gång förslafva ett tappert folk, som rest sig mot sin styrelse. Utan tvifrvel äro vilkoren ömsesidiga, och om några oroligheter uppstå i det preussiska Polen, skall konungen vara berrältigad att begära hjelp i Petersburg. Men för närvarande är kriget inskränkt till det ryska området, och konventionens enda syfte är, att den preussiska monarkiens trup per skola användas mot polackarna utom dess egen gräns. Denna allians gifver vid handen, att insurrektionen, enligt de båda regeringarnes tanke, är en händelse af den. allra största betydelse, Om det, såsom Ryssland påstått, endast vore en klassrörelse eller om den vore inskränkt till en eller ett par guvernementer, hade det cj varit nödvändigt att göra en så förödmjukande bekännelse omj. oförmåga, som den, hvilken innefattas i en konvention med hofvet i Berlin. Det måste ha varit en icke ringa pröfuing för det ryska konungahusets stolthet att följa exemplet af Österrike, som på samma gång måste dragas med ungersk och italiensk revolution och nedsjönk i statsbankruttens afgrund. Men tydligen har regeringens stora omfång tvupgit czaren alt lägga all sådan grannotyckthet å sido. Landet är betäckt med väpnade band, som för hvarje dag tillväxa i antal. Beskrifningen på striderna äralltid densamma. Insurgenterna bilda icke några armåer, ej heller anse de nödigt att bevisa sitt mod genom att inlåta sig i ordnade fältslag. Reträtten är för dem en lika lycklig manöver som ett anfall, och när de äro skingrade kurna de tillfoga sina motståndare de mest dödliga slag. Det är ett krig, i hvilket mödorna och lidandena skola bli många, utsigterna till ära få, hvarjemte grymheten och de förfärliga vedergällningarne skola afskräcka hvarje man med verklig krigarekänsla från att taga del i detsamma. Och detta är det krig, i hvilket kooungen af Preussen vill inkasta sina undersåter, utan att tillåta dem att bedöma om sa ken rör dem eller om en af Europas mest civiliserade npaticners styrka skall användas till att nedgöra ett olyckligt folk, som strider för en menniskas yttersta rättigheter! Det kultiverade och upplysta Tyskland skall taga värfning hos ett så odrägligt tyranni, att en mängd i väliefnad uppfostrade unga män, för att undfly det, på denna omilda årstid öfvergifvit eina hem och elagit sig ned i skogar och moras. Hvad har väl den preussiska armån att säga om det ädla fälttåg, som konung Wilhelm ärmar beskära dem. Äro väl ett konstitutionelt lands medborgaresoldater redobogna att bli den ryska regeringens rekrytfångare? Hvilka tvister än må ha i fordna tider förefallit mellan Tyskland och Polen, kunna vi dock ej tro att någon del af det tyska folket skall skänka sitt bifall åt ett så nedrigt anfall mot nationella och menskliga rättigheter. Säkert är att en sådan intervention, som den af konungen tillämnade, skall tillintetgöra all den sympati, som nu finnes mellan honom och det engelska folket. Om detta är det ändamål, för hvilket den preussiska staten r till — om en ännu samvetslösare aliians än den, som uppgjordes under en förfluten mansålder, krossar Polens sista iörhoppninar — då skola engelsmännen med liknöjdet åse hvilken olycka som helst, som kan drabba den preussiska monarkien. Men vi kunna ej tro att en sådan ntervention kan ega rum. Konungen glömmer att han har en kammare, som kan hålla honom tillbaka, samt att både tyskar och polackar äro intresserade af att lägga hinder i vägen för den ytterlighet han har i sinnet.? BERETTS NASA — Till Statsutskottets plenum har i dag, för bordläggning, inkommit utgiftsafdelningens förslag till utlåtande angående reglering af utgifterna urder riksstatens 4:de hufvudtitel, innefattande anslagen för landsförsvarets behof. — Landshöfdingarnes femårsberättelser