Icke på länge torde ellmänna meningen i Sverge ha uttalat sig uti någon politisk sak så enhälligt, utan åtskillnad af politiska partier, som uti förkastelsedomen öfver den politik, som den preussiska regeringen följer i afseende på Pohlen, uti den allmänna afskyn för den rysk-preussiska konvention, som har för syftemål att låta i det blodiga sorgespel, som för närvarande uppföres i Polen, utom de båda nu på skedebanan uppträdande hufvudpersonerna, representerande det råa barbariska våldet och det sanna hjeltemodet, framstå en tredje person, som utför en rol af den mest sällsamma och vedervärdiga art. Den preussiska regerinen har icke nöjt sig med den af ingen nödvändighet rättfärdigade åtgärden att försätta Posen utom lagen, den har derjemte åtagit sig att, när så påfordras, tjenstgöra såsom handtlangare ät Ryssland vid bödelsverket i Polen och att behandla de polska flyktingar, som beträda Preussens områds, tvertemot folkrätt och mensklighet. Man kommer dervid att tänka på schakalen, då detta djur, som bekant, följer efter lejonet på dess blodiga röfvaretåg. Det har redan länge varit väl kändt, att den värsta, ehuru ännu inflytelserikaste ryska samhällsklassen består i en naturaliserad tysk byråkrati. Men man har dock hittills icke sett exempel på, att en tysk stat, som tillika är en europeisk stormakt, öppet och formligen gilvit sig i rysk tjenst. Åtskilliga af våra konservativa kunna utan tvitvel fatta möjligheten af att den nuvarande preussiska regeringen kunnat så som skett trakassera folkrepresentationen och göra intrång på dess rättigheter, men ingen svensk kan fatta, huru en regering kan våga bjuda en civiliserad och såsom ärekär ansedd nation en sådan förödmjukelse. Vi vilja i det längsta hoppas, att det preussiska folket skall på ett tillräckligt begripligt sätt protestera den vexel hr von Bismarck för dess räkning accepterat åt Ryssland. Men skulle detta icke ske, skulle den blodiga valutan komma att honoreras, då är Preussens ära helt och hållet besudlad, då är det för alltid slut med alla sympatier för Preussen, då är dess roll såsom ledare i Tyskland för alltid utspelad, och man skall med en viss tillfredsställelse erfara, hura då vedergällningen snart vid Rbein skall drabba ett land, som så förnedrat sig och så glömt sin ära. Vi äre fullkomligt öfvertygade derom, att vår regering, i öfverensstämmelse med de åsigter, som för icke längesedan gåfvo sig luft inom riksdagen, skall sluta sig till de makter, som kraftigt uppträda mot denna olycksbådande allians. En dylik politik förestafvas ej blott af de varma sympatier för Pohlen, som i vårt land finnas hos alla, från fursten till den simplaste dagakarlen, utan äfven af vårt ganska omedelbara intresse,