Aftonbladet – 20 februari 1863, sida 5

den Vv Kebre OO Ilse åtskilliga militära uniformer. Grefve IR eciardi (deputerad) innehad: ordförandeplatsen, och brevid honom befunno sig åtskilliga —fransiscanermunkar, prester och många af de förnämsta medlemmarne af hvad som kallas rörelsepartiet i Neapel. Om än det stora mötet förnämligast utgjordes utaf män at detta parti, mäste jag dock så mycket starkare betona, att neapolitanarne uppförde sig mera som mognade män, än som lärjungar i frihetens skola, ty aldrig har jag ens i England sett en så stor semling menniskor uppföra sig med bättre ordning, fastän de diskuterade ämnena voro hetsande nog. Ändamålet med mötet var att öfverlägga om planer för stråtröfveriets undertryckande, och sedan ordföranden uppmanat till den erdning och uppförande, som höfves fria män, uppträdde en mängd talare, alltid flytande och ibland höjande sig ända till vältslighet. Frankrike eller kejsaren behandlades utan skonsamhet, och detta var signalen för franska konsuln att aflägsna sig. Såsom ni väl kan tänka, yttrade man sig om regeringen i mis-trogna och klandra1de ordalag, hvaremot blotta uttalandet af Garibaldis namn nästan bragte den stora församlingen till yrsel. Den djupaste oviljan och harmen förbehöllos likväl åt kyrkan och hennes tjenare, och främst i angreppet voro tvenne prester, hvilka i de bittraste ordalag uttalade sin förkastelsedom. Jag tackar Gud för tre ting, sade den ene; först derföre att jag är född italienare och ej u:ländning; för det andra, attjag är född kristen; för det tredje, att jag är en apostolisk prest och ej en romersk (Bravorop). För kyrkans öfverhufvud såsom sådant hy. ser jag stor vördnad, men Petrus har blifvit Jud och insamlar penningar, för att underhålla röfveriet. Om I viljen utfinna de verkliga röfrarne, så sök dem i sakristian; om I önsken få reda på röfrarne, så sen efter dem med tonsuren och dem som bära långa evarta kåpor, Dessa äro de verkliga upphofsmännen till våra lidanden. Så talade kanonikern Santaniello. Den andre presten Majoni påstod, att då andra sågo sig omkring efter orsakerna tiil detta härjande onda, trodde han det var kyrkan, ej Kristi kyrka, utan Roms, och att ingen frid kunde råda i detta land, förrän man ginge till källan. Jag kan ej gifva er någon föreställuing om den sarkasm och den ovilja, hvarmed dessa båda prester talade om kyrkan, ej heller om de bifallsrop, med hvilka de emottogos af en stor mängd aktningsvärda män, hvilket politiskt parti de än månde tillhöra. Inalles 10 talare uppträdde, bland hvilka befunno sig Nicotera och Albarelia, och de ämnen som bragtes till tal voro: eltförtroendevotum tid den för röfveriets nndersökande inrättade kommissionen; nödvändigheten af en Jokal giunta med utomordentlig iullmakt att handla i samband med kommissionen; nödvändigheten af att bilda en corpo franco (en frivillig kär) med Garibaldi i spetsen; antitesen mellan insamlingen af oboli för den fattige påfven, hvilka förslösades på ait bringa förderf på landet, och samlandet af medel till hjelp för offren för röfveriet, och Rom, såsom röfveriets kula. Mycken barm uttalades mot regeringen, derföre att hon förnekat och vårdslösat tillvaron af ett ondt, eom tynger öfver landet, och omedelbar verksamhet fordrades, för att aflägsna de bourbonska ijenstemän som både i posten och telegrafen och annorstädes stodo i samband med röfrarne. Mötet leddes och afslutades under den förträffligaste ordning. Det är emellertid på tiden, att landets alla krafter riktas på undertryckande af det förderfliga onda, som uppmuntras från Rom, ty Ogerningar begås, hvilka skulle vara en skam för vildar och måste leda till grymma repressalier. Under sjeltva aftonen till den den dag, då mötet hölls, ingingo nyheter om, att fyra officerare blifvit mördade af röfvaren Nineo Nanco, att deras öron ohfvit afskurna och deras hiertan exslfvande utslitna samt derefter stuckna på bajonettspetsar under rop af SVivg uu Papa! Viva Francesca 2 I går hölls 8450 elt meeting, då äfvenledes elt stort autal personer voro tillstädes, hvilka uppförde sig med samma goda ordning som rå söndagen. Ibland talarne befunno sig tvenne deputerade, De Boni och Zuppetta, samt Brancaccio, en man af folket. En komitt nedsattes, bestående af 12 personer — en för I-vartdera af Neapels qvarter, för att insamla underskrifter till understödjan:e af offren för röfveriet, och följande slutliga resolution voterades samt antogs enstämmigt: På grund af de olika beslut, som föreslagits af de talare, hvilka föreställt sig nödvändigheten af en stor f. rändring i regeringens verksamhet, för att höja allmänandan och återgilva styrka åt de liberala partiet, uppriktigt enhetssträfvande på den allmänna EEE ET NAEDATS LKTSSET PRATNET TEARS AED LE SESSTA mn RN tramanderad. Jag får icke komma hem i