Aftonbladet – 18 februari 1863, sida 2

En dylik olycka har Gud likväl i sin jstora godhet varit så nådig och besparat 05s. Anna kom sig, men sjukdomen hade vändt hennes hjerta från mannen, och jag skall nog sörja för att det aldrig mera vänder sig tull honom, utan till Gud. Emellan de båda makarne har en brytning egt rum. Ilvarati den bestått, har jag ej kunnat utleta. Jag vet endast att Falkenstern icke på en vecia lemnat sina rum eller varit uppe hos henne. Jag misstänker slutligen att han beskyllt henne för egennyttige alsigter, och om han det gjort, har han oåterkelleligen sårat AnI nas stolta sinne, och skall aldrig lyckas försona eller komma henne att glömma denna orättvisa beskyllning. . Under hela tiden har jag bevakat post. väskan, eå att Gurlis bref utbytes mot sådana som jag ansåg mera passande. Annas åter blefvo aldrig afsända till flickan, utan undanhöllos af mig. Jag lät genom fru D— underrätta Gurli alt modren beslutat icke förr skrifva till henne än hon ansåg henne ha beträdt den vägen en god kristen bör gå och visat sig lika ödmjuk och from inför Gud och menniskor som hon hittills varit styfsint och trotsig. Allt, min dyra syster, gick efter önskan. Fru D— underrättade mig att Gurlis sinne verkligen tycktes böjdt och atthennes hjerta föreföll som det blitvit väckt. Hon varspak som ett lam, visade sig aldrig ostyrig, aldrig yster och glad, utan var försänst i en sorg, som säkert skulle efterföljas af ånger och behof att fly till Gud. (Forts. följer)