Aftonbladet – 18 februari 1863, sida 2

var boria, icke fick fortfara om jag skulle rycka Annas själ från den eviga döden. Denna enighet och kärlek var en afgrund, hvaru i hon skulle nedstörta, i fall jag icke skulie lyckas rycka henne derifrån. ?Jag mäste nu nämna för dig att jag skaffat mig en nyckel til: postväskan, emedan jag funnit det alldeles öfverflödigt att Falkenstern skall hafva reda på om jag fär eller skrifver några bref. Jag öppnar derföre all. tid brefväskan, innan hon kommer in till frukosten, och tager ut bvad som är till mig. En dag fann jag deruii ett bref med —äs poststämpel och adresseradt till Anna. Gulis bref hade varit mycket skadliga för vära planer, i fall det fallit i modrens och siyffaderns händer. Flickan hade skrif. vit det under infiytande af den allt uppslukande kärlek hon hyser för modren, och hvilken nu skiljer henne från Gud. Hon bad deruti alt modren skulle skrifva långa och vänliga bref, och hon gick så långt i förställning att hon sade sig ångra sin halsstarrighet emot styffadern; 7Sdan jag med Gud och mitt samvete öfverlagt, skref jag ett annat bref, som var mera passande, och lade det inisamma kuvert som hennes, hvarefter jag den derpå följand: postdagen smög det in i väskan. Verkan deraf blef emellertid en helt an nan än jag hade beräknat, och var nära att med ens göra Gurli till arfvinge. Auna fick nemligen ett slaganfall efter ett uppträde emellan henne och mannen. Hade hon då dött, utan att jag fått tillfälle föra henne på nådens väg, skulle hennes syndiga död medlört den olyckan, att Falkenstern, i ånger öfver att hafva vållat den, hade testamenterat allt hvad han eger åt Gurli, gåsom ett sätt att eodtgöra sitt gräsiga Brött.