Aftonbladet – 16 februari 1863, sida 3

Ir j Se Mid: SVE BaLLFGIlISAtt SUI IRTe: SAGIT TAR qvarstående, äfven om det borgerliga straffet borttoges, vore en orimlighet. Grefve Liljencrantzs ansåg lagförslaget vara ett verkligt steg framåt och kunde icke fatta hvad det vill säga att ge ut en förklaring deröfver, att en Jag icke skall tillämpas, men bibehålla lagens ordalydelse. Grefve a Ugglas talade äfven för bifall. Med den djupa vördnad, tal. hyste för nattvarden, kunde han icke förena något slags tvång att på vissa tider begå akten. Många iakttaga nu Jagen af vana och likgiltighet, men det finnes äfven de, som afhålla sig från nådemedlet af samvetsskrupler och sådana böra allraminst tvingas. Betänkandet biföl!s. Åtskilliga betänkanden af ekonomiutskottet bi föllos utan diskussion, som deremot uppstod vid i samma utskotts betänkande n:r 66, i anledning af väckta motioner angående ändringar och til lägg i nu gällande stadganden om fattigvården i riket. 1 första punkten tillstyrker utskottet att rikets ständer måtte anhålla om det tillägg i nu gällande fattigvårdsförordning den 13 Juli 1853, att afskedadt krosans manskap, dess hustrur och barn, som för framtida vård böra återtages af den kommun, hvilken d-samma i fråga härom författningsenligt tlihöra, skola på statens bekastnad och genom föranstaltande af vederbörande i den ort, der de 8:g befinna, till nämnda kommun återförsändas. Grefve Bj rnstjerna ansåg denna hemställan öfverflödig och ett staägande i denna riktning innebära en förnedrirg för soldaten, hvilken komme att behandlag såsom en fånge. Kommunerna få ju äfven nu hvarenda skilling tillbaka, fom för afskedade soldaters hemsändande blifvit utlagda och hela förslaget är sålunda onödigt. Anhöll om afslag. Här instämde frih. af Schmidt. För återrmiss och bifall till Linnbergs motion, hvilken utom hvad utskottet föreslår tillstyrker anslag af en tillräcklig summa för afskedade fattiga coldaters försörjning, talade hrr v. Koch, v. Ehrenheim, Manserskants och v. Mentzer. För bifall till utskottets förslag oförändradt yttrade sig frih. RB. Cederström, hyr L. M. och E. W. Nordenfeldt, De Ma och v. Troil samt grefvarne C. G. Mörner och F. v. Rosen. Såsom skäl anfördeshufvudsakligen att man genom borttagande af de nu kommunerna hårdt drabbande omkostnader för dylika soldaters hemförskaffande borde bereda dessa ett bättre mottagande i hemorten. Att de vid hemforslingen skulle behandlas som fångar eller stå under någon bevakning behöfde man ej frukta Betänkandet återremitterades i denna punkt men godkändes i de öfriga, hvilka afstyrka väckta motioner hörande till fattigvårdsfrågan. Samma utskotts betänkande n:r 70. hvari hemställes att rikets ständer måtte anhålla, att K. Maj:t täcktes utfärda en förordning derom, at, i händelse vid ölstugor eller dylika ställen oordningar och utsväfningar antingen i följd af försäljningen eller af ställets belägenhet uppkomme, må, der så nödigt aktas, magistrat eller kommunalnämnd ega att vid lämpligt vite, hvars maximibelopp Kongl. Maj:t täcktes i förordningen bestämma, försäljningen förbjuda; samt att missnöje öfver sådant förbud, hvilket dock genast må träda i gällande kraft, må kunna anmälas hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, innan beslut meddelas, skall inhemta vederbörande stadsfullmäktiges, allmän rådstugas eller kornmunalstämmmas yttrande, föranledde en längre och ganska liflig diskussion Hr v. Ehrenheim fann förslaget högst betänkligt såsom utgörande ett försök att inskränka näringsfriheten. Landshöfdingarne hafva ju i sina händer tillräcklig makt att förekomma cordningar. Yrkade afslag. Frih. R. Cederström förfäktade den satsen, att oordningarne till stor del bero på värdfolket och skulle önskat att utskottet lade gått ännu ett par steg längre. Justitieombudsmannen hade i sin embetsberättelse påpekat ämnets vigt. Önska de att den, som öppnar dylik rörelse, måtte ställas under strängare kontroll och genomgå pröfning, innan han började idka den. På dessa grunder anhöll han om bifall till utskottets förslag. Sedan hr Dalman yttrat sig för afslag i likhet med hr v. Ehrenheim och frih. Astr mer talat för bifall, uppträdde hr Monne skants emot betänkandet, hvilket han karakteriserade som öfverflödigt och orättvist. Oordningar på borde efteråt straffas genom lagen, men orimligt vore att deremot vidtaga några preventiva ätgärder. Grefve C. Miner omtalade hvad han såsom landshöfding gjort för att förekomma oordningar vid ölstuogor genom vites utsättande m. m., men ansåg tinnu bättre att kommunalstämman finge taga saken om hand och förordade bifall. Hr L. M. No desfe dt yttrade sig för afslag och gretv: M Hamilton för bifall. Frih. 4. OC. Raab omnämnde att en gäng en sockenstämma förbjudit dans, och kommunalnämndernas inblandande i dylika frågor, som den förevarande, vore något härmed jemförligt. Anhbil om afslag. . Frih. R. Cederstr m apostroferade hr Mannerskantz, yttrande att emellan dem begge i lagstiftningsfrågor var befästadt ett stort svalg. Hr E. v No denfeldt talade för bifall och skildrade det myckna ofog, som vid öloch kaffestugor bedrilves, samt de åtgärder, han såsom landshöfding till dess stäfjande vidtagit. Hr Mare skants, som åter fick ordet, beklagade att han måste hysa olika åsigter med frih. Cederström, men ansåg sig, hvarje gång han ser godtycket framkomma i någon gestalt, böra bekämpa detsamma. Alla hinder mot att tänka fritt, tala fritt och handla fritt öfverensstämde icke med tal:s åsigter. Fruktan för bränvinets missbrukande utgjorde den käpphäst, hvarpå landshöfdingarne redo upp, för att göra inskränkningar i näringsfriheten. Önskade att man åtminstone ej måtte göra åklagaren till domare och att man fuliständigt måtte rubricera brottet, om man vill förekomma det. Sedan derefter äfven gretve C S. Mörner talat för afslag, blef detta ständets beslut genom votering. som utföll med 38 nj och 36 ja. Samma utskotts betänkande n:o 71, afstyrkande af hr Walenberg väckt motion om införande af et för Skandinavien gemensamt system i mätt, mål och vigt, m. m. framkallade tiverläggning, hvarunder grefvarne C. S. M re: och MM. Hams ton, hr v. Troit och v. Koch, frih. A. C. Raab, br Da man, greive Bjö nejerna och hr Manne skantz talade för antagandet af hr Isbe gs reservation, som gillar hr Wallenbergs förslag. Flera af dessa talare yrkade dock till en början att myntet, hvilket äfven ingår i hr Isbergs iörslag, borde undantagas, men förenade sig slutligen äfven i friherrame R. Cederström och A!st come samt grefve OC. G. Ms ner Ståndet beslöt utan votering att antaga hr Isbergs reservation. Några betänkanden, afstyrkande väckta motioner, godkändes utan diskussion och diverse andra ötverhoppades eller bordlades för att föekomma i näs 4 Prssteståndet. Lagutskottets betänkande n:r 27, om borttavande af 2 8 11 kap. kyrkolagen, rörande förust af medborgerliga rättigheter för den, som motvilleligen öfver år och dag afhäller sig från framkallade en mycket a nattvarden, hade tillfä . lik diskussion, hvarunder man flesta af ståndets förmå ar ä!le höra de Då det