Aftonbladet – 16 februari 1863, sida 3

som motvilieliden, det är af sjelfsv akt, afhåller sig från nattvarden, måste al kyrklig syn bunkt anses som oktisten, om än nttrycket skulle stöta vår tids fina öron. Kyikotukien måste ändras efter tidens fordringar, men frundeatsen står fast. Om derföre paragrafen, apitlet eller kyrkolagen är otydlig, så må de ändras eller bortiagas i sin helhet, men ej delvis sönderbrytas, hvarigenom alltid luckor i lagstiftningen skulle uppstå. Det är af vigt att paragrafen qvarstår, ty den ger presten anledning att sätta sig i beröring med en sådan person, och det är i vår tid stor skilnad om presten har agen på sin sida eller ej. Någon fara vore ej förenad med återremissen, ty utskottet måste inskränka sig till att göra afseende på stårdetsa srkanden. — Domprosten Bj.rin tillade: Ver fanns en tid, då staten ansåg den ej vara en rätt statens mediem, som kyrkan ej ansåg som sin. Det var harmoni då mellan stat och kyrka; men den tiden är, om ej redan, dock troligen snart förbi. Jag skall ej lägga några hinder i vägen för gkilsmässan; ulldess tror jag dock det vore helsosamt om de stämde öfverens i grundsatser; men det Iönar icke mödan att gå emot strömmen. För afsag rött och slätt talade doktorerna Falk, Ljungdahl och Rundgren (och till dem slöt sig biskop Bring mycket nära). Tiden var illa vald att undanrödja ett af kyrkans äldsta värn, hvars upphäfvande innebär att staten anser likgiltigt om dess tjenare tillhöra samma tro som förr. Det kunde vara rätt då stat och kyrka skiljas ät, men till dess må stå qvar, åtminstone till en åminnelse af fordna tiders åsigter. Utskottet ser frågan ur juridisk synpunkt, förer läsaren från den ena orimligheten till den andra och visar slutligen omöjligheten att tillämpa pragrafen. Just deri ligger det betänkliga i motionärens förslag, att ett så ömtåligt ämne behandlas af personer som äro benägna att slå öfver ht motsatt håll. Kyrkolagens syfte är att till den, som förnktfullt afbåller sig trån nattvarden, sö (HT får ej dit, men något sådant afser ej mo nen. Det är ett oriktigt sätt art gå tll vi med kyrkolagstiftningen (till sin anda patriar lisk, helt olik nutiden, såvidt ej denna blott är en öfvergång och strömmen möjligen kan vända tillbaka, hvilket doktor Rundgren hoppades) att hugga ut ett stycke deriör att det ej fulit passar. Derigenom up å kr alltid en lucka. Bättre då att taga bort stadgandet om Lanniysning, hvilket sväfvar i luften; men hela Lör ej tags bort, emedan dåen utgör presterskapets egent! stöd i afseende å förfarandet mot en lastbar f samlingsmedlem. Om endera för antagas, ville doktor Få: lika gerna Alströmers, ty det är åtminstone kon vådan tr mindre för de unga än för de gamla. Skall dessutom gärdet uppgifvas, gå må det helst ske på engång; heldre med ens kullstörta muren, än göra ett gap bär och ett der, och slutlig stå der utan allt värn mot otron.s Vid slutligen framställd votering blef betänkandet återremitteradt med 24 röster mot 18, som yrkade bifall. Af ekonomintskottets betänkande n:o 71, afstyrkande drade be nmelser om mat och vigt m. m., blef 1:sta puskten, rörande hr Wallenbergs motion om gemens ystem för mynt, mått och vigt för de tre indinaviska rikena, efter en kort diskussion och skedd v återremitiered med 15 röster mot 11 för bifall. 2:dra punkten godkändes, och d ije, rörande Heimans Molicn om utfä örordning, innefattande alla stadganden och vigt ete., årerremitterages för vinnande af redakti ring någon i utskottets beslut, som ansågs innehåll tvetydighet. Bogdeståntet. Lagutskottets betänkande n:r 27, tillstyrkance upphäfvande af 11 kap. 2 S ikyrkologen, hvarigenom medborgerliga rättigheter och andra timliga förmåner icke upphöra att vara beroende af nattvardens begående, bifölls utan diskussion. Likaså ekonomintskottets Lbetinkanden n:ris 4 och 65. Det förra afstyrkande motioner om ndring i nu gällande resereglemenvte. och det scdnare afstyrkande inotion om förbud för fattigvårdsstyrelse att utackordera fattiga ban genom entreprenadanktion. N:r 66 tillstyrker, med anledning af motion utaf riksdagsfullmäktigen Lönnberg, att aiskedadt kronans manskap, dess hustrur och barn, som för framtida vard böra återtag.s af den kommun, hvilken då författningsenligt ilihöra, må på statens genom föranstaltande af vederbörande i den ort der de sig befinna till nämnda kommun återsändas. Äfven detta betänkur.de godkändes, eiter en obetydlig diskussion. . N:r 67, afstyrkande motion om ett öfrerkonsistorium, och N:r 68, tillstyrkande frihet till utförsel afjern och ståleffekter från hvad plats som hest i viket, med underkastande af den kontrolj KK. M:t kan för dessa cffekters stämpling finna lämplig, godkändes båca. N:r 70, hemställer, med ante sten Sondin väckt motion, Ly och kontraktsprosten Ja stärder måtte i underd M:t anbålla, att Ko M ånNing a ig skrifvelse täcktes utfärda en föra ordning derom, mt ih mice vid obtvgor eller dylika ställen cordningar och utsväfningar antingen i följd af ingen er så nödigt aktas, belägenhet uppkomma, må t att vid magistrat eller kommu lömp igt vite, hvars ma tes 1 förordningen best bjuda; famt at nissvöje bvilket dock genast må tr må kunna avmälas hos K. vande, som, inrän beslut hemta vederbörende 1 rädstugas eller kommu Reservationer äro anf Beronius; Anders Jossson från C son från Nyköpings. EE. J Rudbe och Olef Lågergren från Gotlands . Ola Jonsten och Anders Medin, båda ledamöter inom ckonomiutskottet, uppträdde och förklarade, att de uru icke bland reservanil utsketicts nu funnit det i bög på et intrång i örsötjningsrätt omma. Ånstärmraas yta sda al her Fall dc stads, Les E från Kalmar grad olämpligt, näringsfriheten man 1 allmänhet svräf scende talurne att vi förut bafva til lagar och förfauningar att mot 007 a, och att genom or sådan lag s betänkadet föreslsgna kunde godtycket fö stort spelsum till men för den onskilde si likaväl som för hvilka i t det 1ieligiösa vi komma utt sakna tilliälle till njutandet en ofta vältehöflig och ingalunda skadiig förfriskningsdryck, blott och bart emedan de s k läsarne kunde anse det syndigt att någon på söndagen tillbringade en stund på en ölstuga. I samma anda som dessa talare, och med yrkande om afslag å betänkandet, yttrade sig Anders Jonsson, Er k Ersson, Pe Nilsson i Espö, Sven sen, Niqvist. Anders Anareasson, Alma Gross och Lekberg, hvaremot Bjerkander, Östman. Rosenberg, Lunbeg, ilamrik Hanss n, Oaus Eriksson, Iengel, Sven Gustaf Johansson, Liss Lars Olsson och Jonas Andirsson talade för bifall till be:änkandet, under den åsigten att den föreslagna åtgärden alldeles icke skulle komma att göra någon inskriänkning i näringsfriheten. IHvad man åsyftade vore ju endast att vinna ordning och scka hämma ide j utsväfningar, som passera äå många öloch kaffeutektinkningeetiten dar Jot