Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 6

ord i hans öra. Denne någon var Waller. Notvenstern gelängde Gurli ifrån sig, sägande oft: Upp på ditt rom!? I nästa minut förde Walter henne ur galen och Falkenstern gick fram till glasdörrarne, förgötande att Beata fanns der förr än hennes hand vidrörde honom och hon mildt yttrade: ?Bengt, lugaa dig, och låt ej din hustru veta hvad som förefailit. Nog förstår du att någon annan än Anna bibringat fickan den tanken att du vållat moderns sjukdom. Jog kan försäkra dig att Anna aldrig beklagat sig. . Ö, du stackars Anna, som låg deruppe i dina rum så bjelplös, utan aning om att den, som visade sig så vänlig emot dig, nu äfven sökte plundra dig moraliskt genom att uppväcka de till din frid så fiendtliga elementerna inom din makes bröst. Beata hade så skickligt lagt sina ord att de i Falkensterns misstänksamma själ skulle bära irukt för kommande tider. Då han ingenting svarade på hvad hon sade tillage hon: Att Gurli är elak torde med all rättvisa kunza läggas Walter till last. Han skämmer bort henne, fjäsar och firar heane så som det är naturligt att hans intresse kräfver att göra för den blifvende arftagerskan. Derjemte hafva Walters känslor för Gurlis mor varit allUför hängifna att ej något deraf skulle öfvergå på doiiern.? Valter hängilven min husiru, ioföll Fel kensterp. Jag har aldrig märkt att hun för henne hyser något särdeles intresse. PIcke? Då är du cj mycket skarpsynt. En hvar kan väl eljest se att den tulgifvenhet ban hyser för dig, icke på långt när är a den kan har för din fru. Nar igtvis fr bans känsla så vöränadsfull som gt, till följd ef hans underordnade ställine ng öd na Pp ie fa ning; men hade ödet placerat dig och Walter på samma ståndpunkt ilifvet, skulie han säkert, då Anna var enka, ha gjort tvifrel