Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 6

Svenska oolfängelsesystemdis follbordan och resultater. Fångvårdsstyrelsens för ej längesedan af trycket utkomna berättelse om fångvården i riket meddelar följande glädjande underrättelser i detta ämne: Uti nästlidne November månad blefvo länsoch krono-cellfängelserna i Upsala, Nyköping och Norrköping jemväl upplåtne för fånva emottagande; och då den största reform, som inom fångväsendet någonsin egt rum, såmedelst nått sin fullbordan, har styre!sen trott sig icke böra helt och hållet med tystnad-förbigå densamma, utan nämna några ord såväl om dess början och fortgång, som om verkningarne deraf. sSedan den betydliga tillväxt, som år efter år egt rum uti fångarnes antal, uppväckt allvarsamma bekymmer, fästade styrelsen Eders K. Mits nådiga uppmärksamhet derpå, att cn af de st bidragande orsakerna till denna oroande ngelsernas ändavidriga beskäffenhet. På den tid, då de lefvo uppförde, betraktades nemligen fängelserna endast såsom förvaringsställen, ämnade att emottaga för brott anklagade eller dömde personer. Byggnadernas fasthet var då det enda mål som afsågs. HPHuruvida de der inneslutne imsesidigt förderfvade hvarandra; — huruvida de deriftän utgingo med utbildade anlag till nya brott; — huruvida fängelsestraffet lände till förbättring eller ej; — och huruvida det fysiska lidande, fängelset medförde, borde underordnas ett högre syftemål, eller brottslingens försoning med sig sje!f och med samhället genom en fi kallad inger och bättre föresatser — voro nen, som mindre kommo i fråga. Men så länge dessa frågor icke gjorde sig gällande, lika länge var det ock likgiltigt om flera eller färre fångar packades tillsammans inom ett rum, såvida murar, dörrar och galler voro säkra samt någon luft fanns för andedrägten. Der insattes den i brott grånade förbytaren, som hopat missgerning på missgerning och rymt från det ena f gelset efter det andra, och dit fördes ynglingen, a, ej sällan barnet, som blifvit beträdt med ett ringa tillgrepp. Der förvarades den redan förvunnz brottslingen, och dit fördes den för brott anklagade, ofta oskyldige. Der satt den redan afstraffade förbrytaren under afbidan på lägenhet att afsändas till fästningsföngelse, och der satt äfven den fattige, som undergick fängelsestraff i brist af böter, honom ådömde för det han törsutit en stämning eller uteblifvit med en infordrad förklaring. I de rum, som voro afsedde för undergående af vattenoch bröd-straffet, träffades ej sällan tillsammans den grofve förbrytaren, som ej förmådde uthärda spöstraffet, Bilbo tre tt ahr tA NOAA . borde sökas uti län