Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 6

len, som blifvit beträdd med skogsåverkan, en i förbrytelse, hvarvid allmogens begrepp ej fäster någon vanära, och den, som tilldelat en annan en örfil. Alla voro de tillsammans inneslutna, och en gemensam känsla af lidande närmade: alla dessa till hvarandra. Få eller oftare ingen var der sysselsatt, utan tillbringades tiden mer-; ändels med berättelser om egna eller andras illbragder; och på detta sätt invigdes unga sinnen: i brottens hemligheter och utvägarne att begå: dem. Der uppstegrades den djerfves inbillningskraft, och der uppmuntrades den försagde. Förbindelser slötos åer, hvilka sedermera ind Pg den frigifne i nya förbrytelser. Der träffades öfverenskommelser, att den, hvars strafftmått re-. dan var uppfyldt, skulle påtaga sig brott, som han aldriz begått; och der undervisades den oerfarne, ända intilldess sig ångrande brottslingen, huru han skulle återtaga sin redan aflagda bekännelse, huru han skulle förneka sin missning och huru han skulle begagna alla utar för att slingra sig undan straffet. Då det någon gång lyckades förmå en äldre brottsling till en uppriktig skildring af sin lefnadsbana, fann man merändels att han daterade början af sitt olyckliga lif från sin första fängelsetid. Felaktig var han då han inträdde i fängelset, me mångdubbelt förderfvad gick han derifrån. Den underdåniga framställning, som, efter en så beskaffad skildring af de äldre länsfängelserna, gjordes at styrelsen om nya länsfängelsers uppförande efter cellsystemet, behjertades af Eders KE. M:t; och den nadiga proposition, som till följd häraf om medels anvisande för ändamålet afiäts till rikets är 1841 församlade ständer, omfattades af dem med den värma, att de till en början anslogo icke allenast 1,350,000 rdr rmt till de första nya länsfängelsernas uppförande efter cellsystemet, utan äfven 450.000 rår för uppförande af stadshäkten och 50,0600 rdr för uppförande af häradshäkten efter nma system; — hvarjemte Eders K. M:t och rikets ständer sammanstämmande uttalade den åsigten, att den sälunda beslutade förbätt af fängelserna borde framdeles utsträckas till rikets samtliga län och tillvägabringas efter ett för dem alla gemensamt och fullständigt s tSedan nödiga förberande åtgä i tagna, börjades år 1843 uppförandet af de första nya länscellfängelserna; och sedan rikets ständer derefter vid sednaste fem riksdagar beviljat och anvisat de för de nya fuöngelsebyggnadesnas fo:tsättning erforderliga medel med en sammanlagd summa at 2,100,600 rdr, — så har denna vidtomfattande reform kunrat utföras med den kraft, alt icke allenast Stockholms stad och rikets 24 län numera äro försedda hvardera med sitt särskilda efter cellaystemet inrättade fängelse, utan äfven 5 mindre krono cellfängelser bliivit uppförda, nemligen i Carlshamn, Warberg, Kongsbacka, Eskilstuna och Norrtelje, till gemensamt begagnande för nämnde städer och angränsande härader, hvarförutan ett dylikt kronocellfängelse är under byggnad uti stagen Uddevalla. Hvar och en, som för 20 år tillbaka besökt något af de större länsfängelserna och med egna ögon sett det i alla afseenden sedeslösa lif, som der tillbragtes at de halfnakna eler i trasor klädda menniskor, som der voro sammanhopade, och nu besöker ett af de nya cellfängelserna, der den nykomne fången, sedan han blifvit badad och försedd med snygga kläder samt såmedelst till det yttre renad, insiättes uti ett snyggt rum och lemnas tillgång till Guds ord, för att derigenom, med religionslärarens biträde, renas fyven till sitt inre, — han skall säkert finna sig fvertygad derom, att rikets ständer sällan om ens någonsin anslagit medel till ett företag, som i högre grad än detta ULurit för hela samhället ignelserika frukter. Då styrelsen förut, på sätt här ofvan förmäles, sökt visa att en af de mest bidragande orsakerna till: den oroande tillväxten uti fångarnes antal borde s uti de gamla länsfänge sernas ändamålsvidriga beskafienhet, så tror relsen sig nu deremot kunna antaga, att ccifängelsereformen utgör en af de väsentligaste orsakerna dertill, att icke allenast en gräns vit satt för nämnde tillväxt, utan derjemte en verklig och ganska betydlig minskning egt rum uti totalsumman af samtlige häktade personer. Sålunda har denna totalsumma, som år efter år tillväxt så, att den vid slutet af år 1845 uppgick till 6363, under de sednare åren alltmer och mer minskats, så att den utgjorde 10 år efter cellfängelsereformens början, eller vid 1853 års slut 5927, vid 1854 års slut 5604, vid 1855 å slut 5478, vid 1856 års slut 5205, vid 1857 slut 4861, vid 1858 års slut 4726, vid 1859 års slut endast 4708, vid 1860 års slut 4554 och vid 1861 års slut 4557, eller nära en tredjedel min dre än vid slutet af 1845 — ett resultat, så mycket mera fördelaktigt som folkmängden sedan nämnde tidpunkt erhållit en tillökning af mer än 550,060 menniskor. Med denna reform företer sig dessutom det egna förhållande, att Sverge, som i allmänhet anses för att vara efter sin tid i afseende på beträdandet af reformernas bana, lik har vid tellifängelsereformens genomförande föregått andra länder med ett elterfölja rdt exempel. Väl finnas äfven inom andra länder ett och annat cellfängese uppfördt; men i allmänhet det inrättadt endast för straff-fångar, då lit cellfängelset, såvidt det tär afsedt såsom ett medel att förhindra brottslighetens tillväxt, bör, såsom här varit fallet, i första rummet lemna plats för ermottagande af ransakningsfångar eller dem, som äro brott tilltala SUti närvarande stund lärer Sverge vara enda land, som inom hver och en af sina skilda provinser är försedt med ett efter cel stemet inrättadt ransakningsoch straff-fängelse. Då länsoch krono-cellfängelserna numera emottaga icke allenast ransakningsfångar, utan äfven alla dem, som Ero dömda till fängelsestraff utan arbete samt till straffarbe:e för en tid, som icke öfverstiger 2 år, så har tillfälle härig nom blifvit beredt att af de under loppet af är 1861 nykomne 1756 strafffångarna läta 1301, eller nära trefjerdedelar af heia antalet, få undergå sitt straff uti cellfängelserna. För att de högst fördelaktiga resultater, som cellfängelserna kunna åstadkomma, icke må motverkas eller tillintetgöras, fordras dock, efter styrelsens åsigt, åtminstone hvad dem beträflar, som första gången äro för brott tilltalade, dels att ransaknpingarne alltid hållas å sjelfva fängelset och dels att, efter sirafftidens slut, nödig omvårdnad lemnas åt dem, som frigilvas, intilldess de blifva med tjenst eller stadig sysselstättning försedda. I förra afseendet vågar styrelsen underdånigst åberopa sin den 4 April 1859 gjorda underdäniga framställning om åtgärders RE SSR EA aktigt hvem af eder hon valt. Han är vacker och tio år yngre än du. Nu var han din intendent, handsekreterare, eller rättare sagdt första tjenare, hvilken ganska väl iasåg att han, som varit din slaf, icke kunde höja blicken till din kusins enka. Han bief derföre den tillgifnaste af alla tillgifna 1jenara 12 en sann vän. såm sf alla krafter