Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 6

friherre Liljeneraptz då mött honom på ångbåtsbrygcan och yttrat sin ledsnad, att Schissler icke återkommit för, emedan bränvinsförfattningen stadgade, att bränvinskontrollören skulle vara på sin station 36 timmar innan brätvinsbränningen började, hvilket ckedde den 15 i då innevarende månad, och att, enär det fattades endast tre timmar till den tid, på hvilken friherren borde vara på sin station och han hade fyra mil att resa, han icke begrepe huru han skulle hinna aflemna allt; att sedan emellertid friherren och behäössler uppkommit på tullkammearen och ditlhörande uppgifna inventarier blifvit aflemnade, fråga uppstått om redogörelse för kaszabehållningen, utgörande enligt sednaste månadens uppbördsförslag 588 rdr; att friheiren dervid yttrat, att förslaget visserligen upptoge 588 rdr, men att, då friherren fsommanräknade hvad han tagit emot, ban finge det blott till 400 rdr, hvarföre friherren tansåge det vara bäst, att kontrollören Schässler, så fort ske kunde, ville öfverse förslaget; att om det skulle vara så, som förslaoet upptoge, friherren genast ville lemna 200 :dr bko; att af de öfriga 369 rår friherren skulle uppbära för reparationer 336 rör, och, som han legat i förskott till belopp af nära 50 rdr under hela året för lack, messingstråd m. m. till tullkammarens behof, och derå icke ville begära anordning förr än till jul, i händelse Iunan dess mera af nämnda artiklar behöfdes, förmodade friherren det icke vara obilligt, om han :sluppe lemna dessa resterande 50 rdr, allt bko; men att om så fordrades, han visserlicen skulle lemna äfven dem; att Schössler härpå genmält: tresi Guds namn, så att baron hinner fram i rättan tid, nog skall jag svara för att allt här skall blifva bra, dessutom kan jog ju slippa gifva qvitto, förr än vi sett huru kassabehällningen biifver; och att friherren aldrig kunnat hafva ett så enfaldigt yttrande som det, att han skulle redovisa penningarne på kammarkontoret; bifogande friherre Liljen:rantz vid denna förklaring två bevis, det ena utfärdadt den 12 Oktober 1957 af entreprenören Österman, innehållande, att denne af frih. Liljenerantz erhållit full liqvid för de afhonom rämnde år inropade arbeten på Dalarö tulibrygga, hvarföre friherren egde att på tullkemmaren uppbära och qvit!era de 256 rdr, Österman hade att bekomma; och det andra, dateradt Lisma den 27 Oktober 1857, utfärdadt af grosshandlaren Sv. Ad. Palm och bekräftande, att bemälde grosshandlande den 23 i nämnde månad Sremitterat till Dalarö, för räkning friherre C.J. Liljencrantz bko rdr 240.4 Vid Friherre Liljenerantzs nu anförJa förklaring har kontrollören Schissler icke haft annat att anmärka, än att samma förklaring bure vittne, huru litet friherren brytt sig om lullkammärens angelägenheter, hvarjemte Schässler vitsordar, att han visserligen lofvat friherre Liljenerantz att, så vidt i hans förmåga stode, försöka att ställa tullkammeren och dess angelägenheter i den ordning som vederborde, men ej lofvat honom I detta på sin heders bekostnad, Häraftor1de 1å slutas, att förloppet vid BSchisslers tillträde af tullinspektorsförordnandet i Daiarö är uti friherre Liljenerantzs ofvan intagna förklaring sannitgsenligt beskrifvet. Om riktiga förfarandet vid ett dylikt ombyte af tulikammarföreståndare innehåller emellertid det förr åberopade tjenstgöringsreglementet uti 191 följande föreskrifter: Då tullkammarföreståndare sin syssla tillträder, skall hans första göromå vara att från sin förelrädare, eller dess sterbhus, elJer den, som emellertid k:n hafva sysslan förestått, 1 tullfiskalens eler tullnotarien3 närvaro, tili sig inventera den redbara behållningen af uppbörden, jemte alla tullkammaren tillbörsnde handlingar och inveatariepereed!ar. tcOiver förhållandet vid sådan inventering skola två lika lydande förteckningar upprättas och af förrättningsmännen underskrifvast Ett lika behandlingssätt som sålunda blifvittullkammareföreståndare föreskrifvet, skall jemväl af tullkassören och inspektionsföreståndare i allmänhet iakttagas. Hura föga dessa föreskrilter följdes vid det tillfälle, då kontrollören Schässler, den 13 Oktober 1837, emottog förvaltningen af Dalarö tullkammare, visar ofvan intagna beskrifoing. Men så oformliz och ofullständig den inventering än var, som vid berörde tillfälle försiggick. yppa.es likväl dervid särdeles anmärkningsvärda förhållanden. KE: den enda räkenskap som företeddes, nemligen nästföregående månads uppbördsförslag, skulle den kontanta behållningen i kassan utgöra 588 rdr 5 sk. 5 rst. bko; men någon kassa uppvistes ieke. Den redoskyldige erkände att redan då förenämnde upp: bördsförslag afslutades, balans förefunaits, i det att räkenskapen utvisade ena behållning af nämnde belopp, men redogöraren vid sammanräknandet af hvad han tagit emoet, finge detta till blott 400 rdrö. Itt sädant förhållande kunde likväl äfven antyda någon i uppbördsförslaget förelupen missräkning, men i sådant fall borde den snart hafva blifvit upptäckt. Nu hade emellertid nämnde summa influtit i det officielt insända förslaget, och uppgiften om Det företa Falkenstern gjorde vid sin hemI komst var icke att skynda upp till Anna, utan att sända bud efter Beata. Då hon infann sig i hans ram, underrättade han henne att von BStral fått en anställning vid ett bruk som Falkxenstern egde RER EVR