Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 6

, tiden bör tro, så gör han endast hvad som är rätt; ty ingen år väl närmare att komma i besittning al dina egodelar än din hustrus dotter. Dock, lemnom detta. Jag pratar bort tiden i stället att gå upp till den stackars Anna, som i afton blir beröfvad sin enda glädje, hvilken består uti att se sitt barn. Ack, Bengt, om du visste huru olycklig Anna är då detta förnekas henne, ätven då hon af undseende för dig tiger, skulle du sakua mod att beröfva henne åsynen af denna lilla varelse, som är henne — allt. Beata vände gig till salsdörren. Framför henne på tröskeln stod Weelter. Hvad det var i mulattens ögon då de fäetades på hennes nåd, som sade henne att han stått der och hört hvad hon sagt, kunna vi icke förklara; men det säkra är, att Beata förstod att eå var. Walter drog sig ät sidan, icke med det vanliga småleendet, utan med en min som. tycktes säga: Nu är tusen mint, hvarefier han lät henne passera och gick sedan fram till Falkenstern, yttrande med bestämd röst: ?Jag Unskar att tala med kapten. Beata hade stannat en minut utanför dörren och med en känsla af fruktan uppfångat hans ord. : Utan att gifva Walter något svar, tog Falkenstern vägen till sina enskilda rum, Då den sednare gick ut från sin herre! var havs hy mörkare än vanligt . och hans ögon sprutade eld. Det syntes att en het batalj blifvit levererad. Helt tidigt den följande morgonen, efter ett knappt afeked från Anna, reste Falkenstern bort och återkom icke på hela tre veckorna. 7 Under denna tid fick Gurli dagarne igepom vara hos modren, och det lifliga ystra bargeet vek aldrig ifrån henne för at springa och leka. Gurli var i sitt uppförande nu gå lydig och sedig, så rädd att bedröfva modren att Anna icke f retod huru flickan eljest kunde vara så stygg.