Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 6

Det företa Falkenstern gjorde vid sin hemkomst var icke att skynda upp till Anna, utan att sända bud efter Beata. Då hon infann sig i hans ram, underrättade han henne att von BStral fått en anetällning vid ett bruk som Falkxenstern egde i Södermanland, och att han, Falkenstern, önskade det Beata genast anträdde resan dit lör att möta sin man. Allon skulle stanna tills vidare jå Birersborg, emedan Falkenstern forifarande åtog rig hans uppfostan. Blef han nöjd med Ällon skulle han sörja för hans framtid. Några dagar derefter afreste Beata, fullt ölvertygad om att hon hade den afskyvärde mulatten att tacka för denna anordning. : Sedan dess förgingo fyra år. Fru von Stral hade ingen enda gång, under loppet af denna tid varit synlig på Birgersborg. Hvarje gång hon i bref gaf tillkänna att hon önskade besöka sin son, sände Falkenstern gossen hem att helsa på sina föräldrar, förklarande att han ansåg bäst det de icke förelogo några kostsamma resor. Efter Beatas aflägsnande hade Falkensterns sympati för Stefan och Gurli ingalunda vaknat, utan Allon fort or alltjemt att vara hans gun-tling: Emot Anna var Bengt ofta kall, stundom hitter, alltid misstänksam, men adrig våldsam och hård. Hennes lamhet, hennes tåliga sinne och hennes förmåga att ännu bibehålla själens spänstighet, allt gjorde att Falkenaterns känsla för henne blef den starkaste och ädlaste hans bröst någonsin inrymt; men Beatas giftiga ord att Anna högst af allt älskade sitt barn, att Gurli var Annas enda glädje, att Anne led i tysthet, återverkade så på Falkensiern att i sjelfva hans ömhet läg en bitterhet som förtog den all värma och gjorde ett pinsamt intryck på Anna. Bakom hustruns hjertlig et och alla hennes -handlingar misstänkte han en beräkning till flic. kans fördel, och lät Anna ofta på ett gan