Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 5

smärta, stod Anna framför honom. Blek som döden betraktade den unga qvinnan mannen med en lång blick, tog flickan vid handen och förde henne till Allon, sägande med darrande röst: Bed Alion om förlåtelse.4 Gurli lydde. Modren och hon lemnade deretter rummel. lela dep degen fäörblef Anna innesluten på sina ru med sin lilla dotter, som hade fått så mycket stryk, att hon säkert aldrig skulle glönma dit, Om nalten väcktes Falkenstern af att hans hustru fått ett slrganfall. Läkare efterskiekedes. Anns Hf sväf vade i en öfverhängende fara. Under några dygn var utgången oviss, och när faran för lifvet väl var öfversiånden, hade det hemska ödet täffet den unga qvinnan stl vara lam och eåkert aldrig mera skulle kunna stödja på benen. Faliensterns hela ömhet återvände nu, Han omvsat henne med alit hyad som kunde glädja, fröjda och Fö östa henne, och då hon en dag bad honom gifva henne det löftet, att aldrig aga Gurli, utan att först låta Anna jalla dom, lofyade han henne det, för att lugna hennes sinne, Mindre än någonsin kunde Falkenstern likväl fördrega Gurli. Han betraktade flickan såsom ett unphof till modrens och suart märktö Avonsas vaksarm den ovilja han sökte dölja för henne. Då Anna i sin nu hjelplösa belägevhet iakttog att Falkensterns blickar blefvo mörka, då Gurli var inne ho3 henne på sarama å om han sjelf, lät Anna flickan vera endast då styfiadern icke var när e varande, Beata och Allon qvarstannade hela vintern på Birgersborg. Von Stral hade rest till Skåne och var der hos en glägdnge. i ?Henues nåd? hade vetat göra sig oumbärlig på Birgersborg, genom den ömhet hvarmed hon vårdade Anna, På nyåret ankom magister Grönlund, på