Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 5

1 Adressdebatien i preussiska represen fantkammaren. (Från Aftonbladets korrespondent.) bh Berlin den 31 Januari, Representanlkammaren diskuterade den 27, j j28 och 29 Januari den adress, som venstra I centern och framåtskridande-partiet efter långa debatter i fraktionssammankomsterna , jantagit. Någon öfverenskommelse med de -gamral-liberala under Vincke och katolihi kerna hade ej kommit till stånd. De förra önskade ett mildare innehåll med anslutning till trontalet, de sednare ville! koncentrera hjadressen på frågan om författningskonflikten, ihvaremot majoritetens adressförslag äfven sf; ville till tronen frambära landets öfriga klati gomål, nemligen beträffande åtgärderna mot hj embetsmännen, förföljelserna n:ot pressen 210. 8. V., äfvensom en förkasielsedom öfver ri ministörens politik. I uskottets utlåtande . konstaterades, att de tre förslagen voro ense fom, att ministeren kränkt författningen. Mar i joritetens adress uttalar detta i kärfva or; i dalag, hvaremot de båda andra begagna några undfallande fraser. Adressdebatten ofvannämda tre dagar var af stor betydenhet och har i Berlin lixasom i hela Preussen gjort det djupaste intryck. Afven utomlands skall detta modiga, gpepnomtänkta och ofta genom stor välialighet hänförande språk uppskattas till sitt rätta värde. Sverge tyckes, enligt de sednaste underrättelserna från ert land, utan kriser och skakningar gå ett ordnadt förfittningslif till j mötes, och icke utun lifligt deltagande skall iman hos er sc den strid utveckla sig, i hvilken det preussiska folket måste inlåta sig, i för alt upprätthålla den för 13 är sedan vunna statsförfattningen mot militärisk för blindelse och junkerligt öfvermod. Debatten öppnades den 27 Januari med ett tal af referenten Sybel, hvilken sistlidet är tillhörde minoriteten i frågan om beviljande af anslag för armåreformen, men lii kasom Twesten och många andra blifvit draigen öfver till majoriteten. Sybel karakteri Iserade adressen sålunda, att hon ej alsåge i något cffensivt uppträdande, icke fordrade några nya garantier och ej en gång inneI bar en förklaring af rättigheterna i engelsk i mening. Den var blott en vördnadsfull an hållan om undanrödjande af allmänt kända i klagomål Konungen har flera gånger förklarat, att han ville efterlefva författningen; : men ministrarne deremot hade för H. M:t i fördolt den olycksbringande omständigheten, jatt deras handiinger utgjorde faktiska kränkningar af grundlagen. Ministerpresidenten ; hade väl i utskottet yttrat, att han ej visste, om han skulle kunna tillstyrka konungen att mottaga adressen, enär det fanns en gräns för hvad en konung af Preussen kunde åhöra. Men härigenom hade hr von Bismarck blott ånyo kränkt författningen, som förbehåller kammaren rättigheten att ställa adresser tll konungen. Och om det lyckas at förena uttrycket af den fullkomligaste vördnad med den stränga eanvingen, så skulle adressen dock förmodligen finna väg till konungens i hjerta. Ir von Benrda förklarade i högra centerns namn, att hans fraktion bade önskat adressen mildare; men i betraktande ef de abI solutistika tecrier, br von Bismarck uttalat. Ii utskottet, skulle han rösta för adressen Representanten Waldeck konstaterade, att i den preussiska regeringens förfarande vore I någonting oerhördt i moderna konstitutio, pelia stater, då till och med i Österrike representantkammarens beslut, hvarigenom 6 millioner af krigsbudgeten utströkos, blef : respekteradt, -Talaren uppmanade till en demonstratioa af majoriteten, som skulle innehåla elt erkännande af, at presidenten Grabow med sitt manliga tal vid sessionens början gjort sig väl förtjent af fäderneslandet. Han gisslade ministerens absolutistiska tendenser och justitieministerns reskripter, som hade till ändamål en politisk uppsigt öfver domrarne. Wsualdecks tal gjorde det djupaste intryck. : Sedan derefter grefve Bethusy Huc pratet junkerliga dumheter, von Carlowitz, som tillhör den venstra centern, brutit stafven öfver ministerens utrikes politik, samt Reichensperger försvarat det katolska adressförslaget, höll hr von Bismarck ett tal, hvilket under loppet af debatten med rätta betecknades at venstra centern såsom ett absolutis mens manifest och en krigsförklaring mot kammaren. Han påstod att representant; kammaren enligt f rfattningen icke hade rättighet att ensam bestämma budgeten; att om en sådan ej bleive antagen, regeringen I måste fortsätta att regera med den förra, och slutligen att ministrarne i Preussen icke voro parlamentets, utan konungens ministrar, samt att alla de handlingar, öfver hvilka man beklgade sig, blilvit utförda på konungens befallning. — Representantkammarens allenastyrelse vore ej en grundlagsen lig rättighet i Preussen. Författniogen hänvisade till kom; romissens väg. Öfvergifves denna, så inträda konflikter, och som statsTS tt SSI TENSTA KTRS IRTNSTSRETTTSRAMAUGE Rn NR AFA RnP NME YTTRE RE Rn smärta, stod Anna framför honom. Blek i som döden betraktade den unga qvinna n